Under den senaste tiden har USA evakuerat hundratals lokalanställda afghanska tolkar till ett nytt liv i Amerika. Risken att tolkarna far illa är hög om talibanerna återtar makten över landet (Omni, 3/8). Sverige valde 2014 att gå en liknande väg som USA, då det infördes en "särskild ordning" som tillät ett 20-tal svenskanställda afghanska tolkar att få asyl i Sverige, vilka därmed formellt räknades som kvotflyktingar. Det finns dock femton tolkar som sökt uppehållstillstånd och arbetat för den svenska Försvarsmakten före 2014 som fortfarande är kvar i Afghanistan.

Ekot har samtalat med en av tolkarna som nu fruktar för sitt liv (3/8). Att arbeta för utländsk militär är inte riskfritt. Inhemska beslutsfattare, eller för den delen de fundamentalistiska talibanerna, kan se tolkarnas anställning som förräderi. De afghanska tolkarna har satt sina liv på spel för att hjälpa svenska intressen i Afghanistan. Det är en hjälteinsats och en solidaritetshandling som Sverige inte bör ta för given.

När omvärlden lämnar Afghanistan åt en mörk framtid borde Sverige se till att inte lämna sina anställda åt ett lika mörkt öde. Det handlar trots allt om utländska medborgare som Försvarsmakten anställt under konflikt- och krigsförhållanden. Det är ingen vanlig anställning som endast omfattar tid och pengar. När utländska medborgare väljer att ställa upp för Sverige förutsätter det att Sverige ställer upp för dem. Att ge de afghanska tolkarna asyl är det minsta vi kan göra för att visa vår tacksamhet för deras insats.