Kollektivtrafikens problem har länge varitt de tomma eller nästan tomma turerna. Bussar som rullar runt utan resenärer, inte minst i stadstrafik, är en dyrköpt verksamhet för skattebetalarna. I dag är läget ett annat. Med oron för smittspridning som huvudproblematik är det de populära avgångarna som utgör risker och skapar svårigheter. Alla ska inte med, åtminstone inte i samma buss.
I ett över halvårs tid har vårt samhälle ställt om för att minimera smittspridning av den dödliga sjukdomen covid-19. Därför är det rimligt att kollektivtrafikmyndigheten verkligen gör sitt yttersta för att parera riskerna med populära avgångar med buss och tåg. Misslyckas man med detta ökar risken för smittspridning, ett växande antal sjuka och en tilltagande belastning på sjukvårdens intensivvård. Ingen vill se en utveckling i den riktningen, igen.
Extrabussar och så kallade kundvärdar är, som ni kunnat läsa i SN, Sörmlandstrafikens planerade åtgärder för att motverka riskerna, där man på förhand kan se att det riskerar att uppstå problem. Populära turer i pendlingstid, när folk ska ta sig till jobbet samtidigt som många ungdomar behöver forsla sig till skolor, är huvudfokus.
Uppmaningarna till resenärer som kan att använda andra transportmedel är förstås vettiga, även om det är missriktat att uppmana resenärer med längre avstånd till dit de ska, att gå eller cykla i stället. Hurtbulle-argument ger säkert tummar upp på Folkhälsomyndigheten, men löser inte grundproblemen. De som kan tar garanterat bilen eller väljer att samåka, med förnuft, men alla vinner på så goda och säkra resmöjligheter som möjligt inom kollektivtrafiken.
Det är inte bara förändrade avgångstider, fler fordon och ökad turtäthet som kan påverkas för att begränsa riskerna. I Linköping har kommunen tagit beslut om att skjuta på skoltiderna för de kommunala gymnasiernas skoldagar. Ungefär 4 600 elever har busskort för att ta sig till skolan i kommunen, en förändring av deras resmönster är en fullt tänkbar åtgärd i dessa tider. Snarlika planer finns i Norrköping.
Det skulle vara att dra igång en stor förändringsprocess på de lokala gymnasieskolorna. Scheman ska ändras, planerade arbetstider för lärare och annan personal behöver justeras. Inget av detta är utan kostnad, men om det gör resorna säkrare och minskar risken för smittspridning är det värt att pröva. Eftersom det i de allra flesta fall handlar om en förändring av skoltiderna som ger eleverna lite sovmorgon lär förändringen kanske till och med glädja en och annan morgontrött tonåring.
Sörmlandstrafiken uppmanar sedan tidigare alla resenärer som inte måste göra sin resa under rusningstid att välja andra tider eller andra färdsätt. Med rusningstid menas tider mellan klockan sex och halv nio på morgonen och mellan tre och sex på eftermiddagen. En särskild uppmaning riktas till skolelever. Men dessa kan inte välja lektionstider, utan ska eleverna kunna bidra till minskad press på kollektivtrafiken behöver skolorna vara aktiva. Lyssna på erfarenheterna från Linköping och Norrköping.
Nästa vecka börjar skolorna igen. Ingen vill att vi återigen ska hamna i ett läge där gymnasieskolorna måste stängas och undervisningen ske på distans. Även om det förstås också skulle minska pressen på kollektivtrafiken. En dialog mellan skolor och trafikansvariga är nyttig. Den bör förstås omfatta samtliga gymnasieskolor, inte bara den kommunala.