Det kan väl inte bara vara oppositionen som är upprörd över hur fallet har hanterats?
Domen mot en tidigare toppchef i Nyköpings kommun, gällande sexuellt ofredande mot en medarbetare, sätter strålkastarljuset på hur kommunen har hanterat hela situationen. En sak är given: stödet till den utsatta kvinnan framstår som närmast skamligt svagt.
Ansvariga som skulle ha reagerat verkar i värsta fall ha försökt tona ned och styra undan.
Kommunledningen hänvisar nedåt i organisationen, till anställda chefer, när den i stället borde riva upp himmel och jord. Nya rutiner som var på gång sedan tidigare kan inte vara svar nog, på hur okänsligt offret har bemötts. Marco Venegas (MP) var inne på de här frågorna vid senaste fullmäktige, och fick stöd bland annat av Jessica Johansson (L) och Maud Wachtmeister (KD).
För det här är betydligt mer än en organisationsfråga. Det handlar om ryggrad. Det är politik och värderingar.
En organisation som ska ha nolltolerans mot sexuella ofredanden och trakasserier på jobbet måste ha skarpa skyddsrutiner som drar igång direkt när något anmäls. Hellre reagera en gång för mycket än för sent och för lite.
Det kan ju inte bara vara oppositionen som är upprörd? Varför räckte inte rutinerna till? Vem kände inte ansvar? Varför behövde kvinnan arbeta med den nu dömda chefen i månader efteråt? Det är ju förfärande! Det dröjde nästan tio månader från händelsen innan hon fick ordentligt stöd.
Kvinnan behöver få en offentlig ursäkt. Hon behöver få veta att det som hon tvingades genomgå inte ska kunna drabba någon annan framöver. Offrets situation ska vara första prio. Om nu nya rutiner var på gång redan före den här händelsen, varför tog kommunen inte chansen att berätta detta offentligt direkt? När nu skiten träffade fläkten.
Det fanns ju till och med en utredning som gjorde läget tydligt, men som hemligstämplades.
Reaktionerna i samband med det här fallet har varit anmärkningsvärt nedtonade inifrån stadshuset. Vem står upp för offret?
Reaktionsmönster och krishantering ger ett senfärdigt intryck. Det kan vara en förklaring till att kommunledningen viker undan. Allt detta är jobbigt och dålig PR. Men att ha modet att erkänna fel och svagheter är en styrka.
Partier som står på barrikaderna och säger hur viktigt det är att bekämpa trakasserier på arbetsplatsen, de måste också visa färg när det händer i den organisation som man styr. Nu blev det märkligt grått.
Kommunalråden Urban Granström (S) och Ahmad Eid (M) behöver tydligt kliva fram. Det är ingen annans ansvar. Markera med kraft att Nyköpings kommun aldrig mer ska låta en utsatt medarbetare genomlida det som har varit.