Samtidigt som många har semester och laddar batterierna i solstolen, tar många ungdomar sina första stapplande steg ut på arbetsmarknaden. I sena tonåren lägger en hel del unga veckor av sina sista sommarlov i livet på att sommarjobba, vissa i kommunens tjänst. Att de får göra en värdefull insats, och rustas för framtida arbetsliv känns som minimikrav, utöver lönen.
Det ligger inte minst i kommunens (och skattebetalarnas) intresse att de unga utför viktiga arbetsuppgifter som svarar till verkliga behov. Det är en lågt satt ribba.
Tyvärr når många jobb inte upp dit, förmodligen eftersom ungdomarna som vill jobba i regel är fler än jobben kommunen kan erbjuda. Då blir det fritt fram för kreativa tjänstemän att fritt brainstorma fram olika meningslösa sätt att sysselsätta de anställda ungdomarna.
Exempelvis genom att låta dem jobba som musiker, och genomgå vad som i allt väsentligt är en musikskola. Med skillnaden att de får betalt istället för att betala för nöjet. Det har förekommit i exempelvis Gnesta och Oxelösund. Det kan inte sägas vara ett särskilt nyttigt sommarjobb, utom de gånger som banden spelar på äldreboenden.
Det finns även unga som arbetar som samhällsutvecklare i flera kommuner, som exempelvis skett i Nyköping. Som en slags knattekonsulter ska de tycka till om kommunens verksamhet, trots att de saknar både relevant utbildning och erfarenheter av arbetslivet. De får känna sig viktiga, i brist på att faktiskt bidra med något viktigt.
Den som ändå tror att de här tjänsterna är värdefulla, eftersom ungdomarna i alla fall får träna på grundläggande färdigheter som att komma i tid till jobbet, lär bli besviken av den undersökning IFAU gjort av kommunala sommarjobb. Ungdomarna som feriearbetat presterade sämre på arbetsmarknaden än jämnåriga som sökte men inte fick jobbet. Kommunerna lägger alltså mycket pengar på att göra unga en björntjänst.
Kanske för att tjänsterna som erbjuds inte håller måttet, och blir en varningssignal på CV:t. Unga som får jobb av kommunen kommer dessutom inte söka sig till näringslivet, som oftare än kommunen kan erbjuda den som gör sitt jobb att komma tillbaka sommar efter sommar. Den möjligheten ger inte ett framfantiserat låtsasjobb.
Då är det bättre att satsa på "tråkiga" jobb som behövs. I en kommun finns nästan alltid skräp som behöver plockas upp, äldre som behöver sällskap och barn som behöver en saga. Låt de kommunanställda ungdomarna arbeta med sådant och inte med låtsasfluff.