Generationen som är född mellan 1995 och början av 2000-talet kallas Generation Z, men har nu också börjat gå under namnet Generation C – C som i corona. För liksom generationerna dessförinnan definierades av händelser som Berlinmurens fall och 11 september-attentaten kommer generationen som nu är på väg ut i vuxenlivet att formas av coronapandemin.
Enligt Ungdomsbarometern, som gör undersökningar om ungas livsförhållanden, var oron för framtiden stor även innan pandemin. Det som är annorlunda i år är att de främsta orosmolnen för unga inte är psykisk ohälsa, bostadsbrist eller klimatförändringar, utan läget på arbetsmarknaden (SvD 14/11).
Oron för arbetslöshet är i sin tur förknippad med pandemin och restriktionerna som har införts för att få ner smittspridningen. Branscherna som drabbas hårdast av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och lokala begränsningar är just de där unga ofta får sina första jobb: hotell och restaurang, handel, bemanning och transport. Bara mellan mars och september skrev över 100 000 18–24-åringar in sig som arbetslösa hos Arbetsförmedlingen (DN 23/9). I Sörmland ligger ungdomsarbetslösheten två procent högre än riksgenomsnittet (SN 29/8).
Pandemin är dock bara en orsak till ungas utsatta situation. För faktum är att olika politiska regleringar länge har varit riggade till yngre generationers nackdel. På bostadsmarknaden har centralbankers lågräntepolitik sedan finanskrisen 2008–2009 bidragit till kraftiga prisökningar, och till att hushållens låneskulder har dubblerats (DN 16/8).
För att få bukt med skuldsättningen infördes amorteringskrav på bolån, vilket hindrar många unga från att köpa en bostad. Enligt Lars E.O. Svensson, professor i nationalekonomi och tidigare vice riksbankschef, skulle bostadspriserna behöva falla med 40 procent för att inte stänga ute unga. Det vore inte önskvärt av andra, lätt insedda, skäl. I stället uppstår en generationsklyfta på bostadsmarknaden, som är produkten av misslyckad politik.
Även på arbetsmarknaden kommer unga i andra hand. Turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS), som nu delvis ska reformeras, gör att unga ofta blir de första som förlorar jobbet i en lågkonjunktur eftersom de har kortast anställningstid. Vissa arbetsgivare, däribland Sveriges Radio och Sveriges Television, har dessutom satt i system att göra sig av med personer innan deras visstidsanställning övergår i en fast anställning och Las träder in.
Den S-märkta ledarskribenten Susanna Kierkegaard satte tidigare i år fingret på hur även unga som ser värdet i anställningsskydd inte omfattas av det i praktiken (Tidningen Ångermanland 15/8): ”Jag vet i teorin att Las är bra för anställningstryggheten och stöttar självklart de som kämpar för att få behålla turordningsreglerna. Trots det känner jag ingen i min egen ålder som faktiskt gynnats av dem. Vår generation blir utlasade, inte inlasade.”
I pandemin har unga vuxna drabbats av en utveckling som de inte själva kan beskyllas för. För många av dem kommer det att bli svårt att få ett extrajobb i en butik, flytta hemifrån eller lämna studier för en osäker arbetsmarknad. Vägarna till att bli vuxen blir färre, och de som återstår förlängs.
Pandemin kan bara stoppas av ett vaccin, men den politik som lägger hinder i vägen för ungas inträde i vuxenvärlden kan omprövas. Coronagenerationen får inte lämnas åt sitt öde.
Del 3. Det här är tredje delen i ledarsidans jul- och nyårsserie, Samhället efter pandemin. Den första delen om säkerhetspolitik publicerades den 28/12 och del två om samhällets digitalisering kunde ni läsa den 29/12.
Emanuel Örtengren medverkar regelbundet med ledartexter i SN.