Mobilt vett och etikett är en diskussion som fortfarande är under förhandling och utveckling. 

Facebook startades 2004, Instagram 2010 och Tiktok 2016. Ingen av de appar och plattformar som vi idag pratar om under samlingsnamnet ”sociala medier” har alltså funnits i mer än 20 år. Med tanke på hur stor del av vår vardag som dessa digitala träffpunkter tar upp, innebär det en relativt kort tid för oss att forma ett nytt ramverk av normer, seder och kulturella föreställningar. Vi har fått den här nya tekniken som har stormat in i våra liv, utan att vi riktigt har hunnit bestämma oss för hur vi ska hantera den.

Det senaste året har detta visat sig på flera sätt. I USA har de stora digitala företagen kallats till kongressen för att vittna om huruvida de har vetat om hur deras produkter kan påverka, framförallt unga människors, mentala hälsa negativt och vad de har försökt göra åt saken. Här hemma har vi nyligen haft kontroverser där politiker fått stå till svars för gamla privata festbilder, något som förmodligen aldrig hänt innan vi började dela sådant med alla på digitala plattformar. 

Många frågor kring sociala medier och hur de påverkar oss som är inte helt utredda av forskningen ännu. Men det finns onekligen en beroendeframkallande aspekt i att ”scrolla”, bläddra, i ett flöde som aldrig tar slut och ständigt anpassar sig för att ge oss exakt det vi vill ha just nu är. Det är information som vi måste börja ta i beaktande i högre grad – och på större allvar.

Stora helger står för dörren. Till jul och nyår träffar vi släkt och vänner och ska få möjlighet att koppla bort vardagen med skola och jobb, umgås med varandra och njuta av ledighet. Det är just under sådana tillfällen som alltfler av oss uppfattar att de digitala plattformarna som vi har i våra mobiltelefoner tar alltför mycket av vår tid och uppmärksamhet. Särskilt för unga som har mycket svårare att själva reglera sin mediekonsumtion. 

Detta kommer inte bli ytterligare en text som gnäller på att det var bättre förr innan internet. Den globala digitala gemenskapen, som sociala medier, har möjliggjort många positiva saker för många personer. Särskilt de som har haft svårt att skapa sociala band på traditionellt sett. Att vissa personer har använt nya digitala plattformar för att ärligt och innerligt berätta om sina tankar, känslor och utmaningar har också varit en källa till tröst och inspiration för många. Det här är alltså inte en uppmaning till dem som hittar mening och gemenskap i sina sociala medier att sluta använda dem eller att sluta dela med sig av sina tankar där. 

Men dessa nya forum och arenor är fortfarande nya. Vi måste hitta ett balanserat sätt att förhålla oss till dem. Sitter man med familjen och firar jul, eller på en nyårsmiddag med sina närmaste vänner, är det självklart att inte plötsligt ta fram en telefon och ringa upp en annan person som inte är där – om man nu inte gör det gemensamt. Egentligen borde vi bara ha samma syn på relationer och uppmärksamhet på våra digitala medier som på andra, äldre tekniker. När vi träffar våra närmaste fokuserar vi på varandra, inte någon icke-närvarande, och verkligen inte någon helt okänd person som man inte har någon relation till alls. Vilket annars blir följden om man bläddrar i flödet och lägger tid på att titta på bilder och videos av andra personer i stället för att vara närvarande med sitt sällskap. 

Låt oss tillsammans tänka till en extra gång den här ledigheten över hur vi hanterar våra sociala medier i våra mobiltelefoner. Att vi tar hänsyn till vad som hade ansetts vara ett artigt beteende i andra sociala situationer – och hjälpa de yngre lite extra med att koncentrera sig på stunden här och nu. 

Livet kommer inte i repris, men flödet finns alltid kvar.