FrÄn Kaliningrad till Pyongyang gÄr en jÀrnridÄ bakom vilken journalister arbetar med risk för sitt och sina anhörigas liv. UngefÀr sÄ skulle man kunna sammanfatta Ärets upplaga av Reportrar utan grÀnsers pressfrihetsindex, som presenterades i samband med Pressfrihetens dag den 3 maj.
Aldrig tidigare i indexets 20-Ă„riga historia har pressfriheten varit tillbakatryckt i sĂ„ mĂ„nga lĂ€nder. I Ryssland finns inga oberoende medier kvar â efter att den fullskaliga invasionen av Ukraina inleddes har Kreml dragit Ă„t tumskruvarna. Till och med Novaja Gazeta, vars chefredaktör Dmitrij Muratov fick Nobels fredspris sĂ„ sent som förra Ă„ret, har slutat rapportera.
Till och med i EU-lĂ€nder som Malta och Slovakien har journalister mördats de senaste Ă„ren till följd av politiskt kĂ€nsliga avslöjanden. I Reportrar utan grĂ€nsers index Ă€r det bara Ă„tta lĂ€nder dĂ€r situationen för pressfriheten anses vara bra: Norge, Danmark, Estland, Finland, Irland, Portugal, Costa Rica â och Sverige.
Det Àr dock inte skÀl för svenska medier, publicister och beslutsfattare att vara sjÀlvbelÄtna. För Àven om pressfriheten Àr stark hÀr finns det mer att göra för att svenska medier ska kunna hantera auktoritÀra staters pÄverkansoperationer, och för att hjÀlpa journalister som blir förföljda i sina hemlÀnder.
För det första har svenska medier vid ett flertal tillfĂ€llen de senaste mĂ„naderna visat sig ha svĂ„rt att förhĂ„lla sig till diktaturers propaganda. SĂ„ sent som hĂ€romveckan beskrev till exempel nyhetstjĂ€nsterna TT och Omni det som att den ukrainska staden Cherson styrdes av âryskstödda styrkorâ snarare Ă€n vad det faktiskt rörde sig om: en militĂ€r ockupationsmakt. Som skribenten Patrik Oksanen pĂ„pekade var det lika mĂ€rkligt som att beskriva det som att Norge styrdes av âtyskstödda styrkorâ under andra vĂ€rldskriget.
Det Àr inte första gÄngen nÄgot sÄdant hÀnder: TT har tidigare Ätergett hÀndelseutvecklingen pÄ Krim som om den vore organiserad underifrÄn, snarare Àn en militÀr ockupation som försökte vinna legitimitet med en riggad folkomröstning.
I en tid nÀr sÄvÀl den ryska militÀren som Folkets befrielsearmé i Kina ser information som vapen i sin krigföring mÄste svenska journalister bli bÀttre pÄ att förstÄ hur dessa pÄverkansoperationer fungerar, och pÄ att se igenom dem. Mediekoncerner skulle med fördel kunna inleda ett samarbete med till exempel Försvarshögskolan för att höja kompetensnivÄn genom uppdragsutbildningar.
Svenska publicister, myndigheter och kommuner skulle ocksÄ kunna göra mer för att stötta de journalister som nu tvingas fly lÀnder som Ryssland, Ukraina och Belarus. Kommuner som vill vÀrna yttrandefriheten kan till exempel erbjuda journalister som lever under hot i sina hemlÀnder en fristad under tvÄ Är.
För ett par Är sedan skickade Liberalerna in en motion till kommunstyrelsen om att göra Nyköping till en fristad, men frÄgan skulle med fördel kunna lyftas pÄ nytt i ljuset av kriget i Ukraina. I dag stÄr ungefÀr 500 personer i kö till fristadssystemet, och ukrainska skribenter som hamnar i den kön kommer rimligen inte att fÄ fristad förrÀn inom nÄgot Är (P4 Sörmland 28/2).
DÀrför behöver fler kommuner erbjuda fristad. Att pressfriheten Àr pÄ tillbakagÄng globalt kan verka som en stor och svÄr frÄga, men Àven lokalt gÄr det att dra sitt strÄ till stacken för att ge utsatta journalister en drÀgligare tillvaro.