Lördag den 6 juni är en helgdag, Sveriges nationaldag. Den förtjänar att firas. Som ett minne av hur det här landet gick från kungligt envälde till 1809 års regeringsform. Vi tog steget över till en konstitutionell monarki och i förlängningen dagens demokrati. Detta dokument hgällde, med justeringar, ända till 1974. Allt kom till under brinnande kris, 1808-1809 års krig med Ryssland, där östra rikshalvan, dagens fria Finland, gick förlorad.

Som påminnelse om att Sverige kan ta kloka, värdefulla beslut även i svåra lägen är 6 juni en utmärkt dag att fira. Den som är än mer nationalistiskt lagd kan förstås även fira att den 6 juni även var datumet för Kalmarunionens upphörande 1523, när Gustav Vasa, i Strängnäs, valdes till svensk kung. Fast det var en kungamakt som ersatte en annan, ur ett demokratiskt perspektiv mindre engagerande än det som förändrade samhället från 1809 och framåt. Det sistnämnda har onekligen stoff och innehåll nog för en spännande, underhållande och lärorik tv-serie.

Nationaldagen har inte hunnit bli lika viktig för svenskarna som 17 maj är för norrmännen. Våra norska grannar firar den första konstitutionen, i skarven mellan uppbrottet från dansk överhöghet och en påtvingad personalunion med Sverige 1814. Danskarna har ingen formell nationaldag, däremot en grundlagsdag, den 5 juni. Finländarna har sin självständighetsdag den 6 december och firar frigörelsen från ryska tsarväldet 1917. 

I Sverige har vi inte så mycket till nationaldagstraditioner. Hur vi firar är föränderligt. Är det något som ligger i tiden är det medborgarens möjligheter att visa gott omdöme. Att visa respekt för de särskilda förutsättningar som gäller i kampen mot en dödlig farsot. Det borde vara väldigt svenskt.

Hedra den personliga frihet till resor nu som ingår i smittskyddsrekommendationerna genom att inte missbruka den. Upprätthåll begränsningarna för allmänna sammankomster. Känn stolthet över det samhälle som förfäktar idén om att självständiga individer kan ta ett stort ansvar själva, som upplysta och välinformerade. Trots att smittbekämpningen har haft brister och att vi har tvingats hantera stigande dödstal, inte minst bland samhällets mest bräckliga.

Det här är inte en blind tro på att stat och myndigheter alltid vet bäst. Ett sådant samhälle ska inte firas, oavsett vilka som styr. Eget omdöme på eget ansvar innebär att det vill till att ha verkligt fullgoda skäl för att bryta mot de rekommendationer som råder.

Lyssna gärna på digitalt sända tal och nationaldagssånger, eller för all del håll egna tål och sjung egna sånger. Det är en smaksak. Hissa flagga, vifta med flagga eller låt bli. Hur ett firande går till är en liberalt tilltagen frihet. Allt bygger på tilltron till en samhällsgemenskap, formad och upprätthållen av fria medborgare med tilltro till det goda omdömets värde, även i mörka och svåra tider.