Häromdagen skrev vi om skatter som kallas gröna, men egentligen främst är till för att fylla på statskassan med pengar (SN 19/3). Dylika skatter må sminkas gröna, men själva kärnan är inte grön. Det är då mer ärligt att kalla det en skattehöjning för skattehöjningens skull. 

Termen gröna skatter bör värnas för det som är till för att gynna ett bättre beteende, bättre produkter eller bättre resursutnyttjande ur ett grönt perspektiv. Vi vet exempelvis att utsläppen från flyget behöver minska, men behovet av att flyga kommer inte att försvinna. Dagens flygbiljettskatt gör ingen skillnad utifrån vad som släpps ut, möjligen begränsas viss efterfrågan.

Åtgärder och innovationer som minskar det skadliga och stöttar det hållbara är värdefulla att få till. Då gäller det att uppmuntra forskning och flygutveckling – och det går att sätta ett pris på utsläpp. 

Flyget inom EU ingår exempelvis i handeln med utsläppsrätter. Den som vill påverka flyget i en mer hållbar riktning kan också använda avgifts- och skattevapnet. Därför är det värt att notera den förändring i det lilla som nu sker. 

På flygplatserna Arlanda och Landvetter kommer det framöver att kosta mindre att landa med plan som släpper ut mindre. Flyg som har ökat inblandningen av förnybart bränsle kommer att få lägre kostnader. Åtgärden är en följd av januariavtalet, och var ett av Centerpartiets vallöften inför 2018. 

Framtidens flyg drivs med el och/eller förnyelsebara bränslen. Det kan säkert vara frestande för konkurrerande flygplatser, som Skavsta, att locka smutsigare flyg från Arlanda och Landvetter. Men det vore kontraproduktivt. Flygbranschen har all anledning att bejaka grönare, mer hållbara luftfärder, världen över.