Att svenskar spelar på lotto, nätcasino, trav eller fotboll är inget bekymmer i sig. Spel om pengar må ses som omoraliskt, men den bedömningen är en privatsak. Däremot är det så att all kommersiell spelverksamhet mår bra av kontroller och tydliga regelverk. Spelarrangörerna förväntas även ta ett socialt ansvar. Ordningen med ett licensförfarande är god. Hellre det än ett statligt spelmonopol eller en helt okontrollerad marknad.

De bolag som skriver under på licenskraven ska också ha möjligheten att marknadsföra sin verksamhet på ett rimligt sätt. Dessa har åtagit sig ett omfattande batteri av krav bortom det kommersiella. Den som spelar måste använda BankID i mötet med spelbolaget. Spel på faktura är inte tillåtet – även om det finns fall där detta hamnat i en gråzon. Den som spelar ska se sin speltid, sina vinster respektive förluster, dessutom spelaren sätta en gräns för hur mycket som han/hon sätter in. Skatt ska betalas på nettovinster. 

Branschorganisationerna har också satt egna gränser för hur marknadsföringen av spelen ska ske, en slags miniminivå för god marknadsföringssed. Marknadsföringslagen sätter ett ramverk för vad som är tillåtet. Det är en rimlig ordning.

Regeringen kommer gärna med utspel som ska visa på hårdare tag mot spelbolagen. Här gäller det att se bortom slagorden. I veckan kom regeringen – via ansvarig minister Ardalan Shekarabi (S) – med ännu ett löfte om tryggare spelmarknad. De mest väsentliga åtgärderna är det som siktar in sig på stoppa aktörer utan licens. Att regeringens särskilda spelrestriktioner under pandemin kan ha bidragit till att fler spelar olagligt, fick däremot ingen uppmärksamhet. Regeringen bör dessutom undvika att peta mer i marknadsföringslagen. 

Det är inte där kampen står.

Den licensstyrda spelmarknaden har en ordning för att bekämpa spelmissbruk, att upptäcka och hjälpa den som far illa. Bolagen med licens har en långtgående omsorgsplikt. 

Ungefär 45 000 personer – 0,6 procent av befolkningen – beräknas ha spelproblem. De behöver stöd, vård och rehabilitering. En annan siffra, som regeringen gärna lutar sig mot, är att 340 000 personer har någon grad av spelproblem. Det är stora gradskillnader i detta, den första siffran är mest relevant.

Spelmissbrukare söker sig tyvärr ofta utanför den licensierade marknaden. 9 av 10 av dem som sökte hjälp hos organisationen Spelfriheten är avstängda på spelpaus.se, ett frivilligt självavstängningsregister, men har hamnat i återfall på olicensierade sajter. Detta var under de striktaste pandemirestriktionerna. På nätet är det gott om ”hjälpsamma” förslag att komma bort från de kontrollerade sajterna. De olicensierade festar med speldjävulen.

I detta träsk står kampen. 

Spelpolitiken måste mer tydligt bejaka den stora nyttan med spelande i licensierade former. Under pandemins svåraste tid införde regeringen särskilda restriktioner på casinospelande – förenklat sagt, ett insättningstak på 5 000 kronor per vecka. Det kan ju låta handlingskraftigt, men det kan i stället ha motat fler spelare i riskzonen bort från den kontrollerade sektorn. En mätning som statliga Svenska Spel gjorde visade visserligen att fyra av tio spelare som slog i 5 000-kronorstaket hade minskat sitt spelande, men majoriteten spelade lika mycket eller mer. 

Nyckeln till en bättre spelmarknad är att få fler som spelar att bara använda de bolag som gör rätt för sig – och bejakar det sociala ansvaret.