I lördags utfördes ett bestialiskt dåd riktad mot en flickskola i den afghanska huvudstaden Kabul. Närmare 60 personer mördades. De allra flesta var elever mellan 11 och 15 år. I ett land där kvinnors situation är särskilt utsatt. Dådet riktades mot en utbildning för flickor, i ett område där folkgruppen hazarer är stor.

I måndags omkom ytterligare minst elva personer när en buss körde på en vägbomb i sydöstra delen av landet. En kort tid före en utlyst vapenvila mellan regeringen och extremistgruppen talibaner. 

UD avråder självklart från resor till landet. Helhetsbilden talar också för att Sverige också borde avstå från avvisningar dit. 

Situationen för asylsökande afghaner – och inte minst hazarer – som kom hit som ensamkommande för ett antal år sedan, har dragits i långbänk. Några har omfattats av en tillfällig så kallad gymnasielag, andra inte. Några har till slut fått uppehållstillstånd, andra inte. 

Migrationsöverdomstolen har uttalat att ett barn utan nätverk som saknar lokalkunskap om Afghanistan, utan föräldrar eller annan släkt som kan skydda och hjälpa barnet i Afghanistan är särskilt sårbart. Där förordas att dessa beviljas uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. 

Många röster har höjts för en bredare amnesti, men det finns ett starkt politiskt motstånd i riksdagen. Sett till läget vore det ändå rimligt att ge tidsbegränsade treåriga uppehållstillstånd från och med nu. Om riksdagen vill villkora detta med att den skyddsbehövande inte begår allvarliga brott, inklusive knarkhandel, borde det gå att hantera. 

Det är svårt att se att situationen i Afghanistan ska bli bättre i närtid, mycket talar för att det blir värre i takt med att amerikanska trupper lämnar landet.