Hälsorisker bör avgöra förbud mot kusingifte

Förbud mot kusingifte måste utgå från hälsoriskerna för barnen.

De fyra partierna i regeringsunderlaget vill förbjuda kusinäktenskap. Men de pratar mer om kulturer än de faktiska hälsoriskerna för de barn som kan bli följden.

De fyra partierna i regeringsunderlaget vill förbjuda kusinäktenskap. Men de pratar mer om kulturer än de faktiska hälsoriskerna för de barn som kan bli följden.

Foto: Martina Holmberg / TT

Ledare2023-09-14 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Hur många känner du som är gifta med sin kusin? Ingen? Någon? Sådana parbildningar är ovanliga. Det har länge avråtts från kusinäktenskap i vårt samhälle. Enstaka äktenskap mellan kusiner är inte i sig någon katastrof, men det finns hälsorisker att ta på största allvar. Flera led av kusingiften är än mer problematiskt. 

Om detta har informationsmaterial och kunskapsförmedling lämnat en del att önska hos landets regioner. Socialstyrelsen har sedan tidigare ett uppdrag att förbättra detta. Det finns däremot inte ett förbud mot kusingifte, vilket de fyra partierna i regeringsunderlaget nu utreder

De allra flesta svenskar – invandrade eller infödda - är inte och kommer inte att gifta sig med en biologisk kusin. De allra flesta svenskar – invandrade eller infödda – ägnar sig inte heller åt hederskultur eller könsstympning. Övertolka inte omfattningen. Det åligger upplysta samhällen och ansvarskännande folkvalda att definiera problem på ett sätt som inte skvätter över i fördomar om medmänniskor som man inte känner.

De fyra Tidöpartiernas argumentation gör ett stort nummer av att den här utredningen handlar om att strama upp för invandrargrupper. Förbudet paketeras som ett grepp för ökad integration. Det är en del i detta, men inte helheten.

Att de fyra partierna - medvetet eller omedvetet – talar väl om nyttan med en stor genetisk variation i framtida generationer i vårt land, det är förstås nyttigt. Att vi möts och bildar par över större geografiska avstånd, liksom över kulturgränser, språk- och religionsgränser är inte och ska inte vara kontroversiellt.  

Att bekämpa hederskultur, tvångsgifte och andra former av tvingande sektbildningar går bortom riskerna också med kusinäktenskap. Det är återigen upplysning, utbildning, kunskaper och starka individuella rättigheter som är bärande motmedel. Kunskapsglapp går att överbrygga. De normer, traditioner och värderingar vi får med oss från uppväxten kan alltid förändras. Väldigt många gör också det, ofta i det lilla, utifrån egna erfarenheter och olika samhällsförändringar.  

Att sätta lagstopp för framtida kusinäktenskap skulle kunna bidra till att bryta vissa stängda släktsfärer och motverka vissa tvångsäktenskap. Alternativ till ett förbud mot kusingifte är en vassare byråkrati, en förstärkt hindersprövning. Kalla det obligatoriska, enskilda risksamtal med specifika krav, samt en särskild prövning av kusinäktenskap ingångna utomlands.

Huvudfrågan om ett förbud handlar inte om tolerans eller intolerans, om invandrare eller infödda. Kusin är kusin, oavsett etnicitet – och barn kan inte välja sina föräldrar. Det berör alla. Risken för missbildningar eller ärftliga sjukdomar är ungefär dubbelt så stor när kusiner får barn med varandra, jämfört med par där föräldrarna inte är nära släkt. 

Är dessa risker allvarliga nog för ett förbud? Troligen, men det behöver utredaren, hovrättsrådet Anne Kuttenkeuler, visa.