Halvmånar är en del av Sveriges kulturarv

Ett förbud mot symboler som halvmånen är inte enbart en attack mot Sveriges muslimer. Det är ett anfall på vår kollektiva kultur.

Det här är kulturpalatset Moriska paviljongen som finns i Malmö Folkets park. Det byggdes vid 1800-talets slut med tydlig inspiration från den muslimska världens rika kulturarv.

Det här är kulturpalatset Moriska paviljongen som finns i Malmö Folkets park. Det byggdes vid 1800-talets slut med tydlig inspiration från den muslimska världens rika kulturarv.

Foto: Anna Karolina Eriksson/TT

Ledare2024-02-05 06:30
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Man får anstränga sig för att bli förvånad efter ytterligare ett islamofobiskt uttalande av Sverigedemokraterna. Den här gången vill partiet förbjuda symbolen för den muslimska tron: halvmånen. Förslaget som presenterades av riksdagsledamoten Richard Jomshof nyligen är ett kraftigt övertramp. Det är ett anfall på religionsfriheten, en grundlagsskyddad rättighet och en pelare i den moderna demokratin. Därför är det skrämmande att den självutnämnda liberala regeringen inte vågar ta striden om grundläggande demokratiska rättigheter. 

Det är inte enbart ett svek mot Sveriges muslimer utan också mot svenska värderingar som öppenhet, tolerans och mångfald. 


Sverigedemokraterna påstår sig värna om det svenska kulturarvet, som de menar hotas av Sveriges historiskt generösa invandring. Men Jomshof tycks ha glömt att halvmånar och kupoler, typiska symboler för islam, också är en del av vårt kollektiva kulturarv. Vid 1800-talets slut upprättades exempelvis den Moriska paviljongen i Folkets park i centrala Malmö. Byggnaden är ritad med kraftig muslimsk inspiration, däribland halvmånar och kupoler. Den moriska paviljongen är ett exempel på arkitektur som har tagit sin inspiration från den muslimska världens rika kulturarv. Ett förbud av halvmånar undergräver därmed inte enbart religionsfriheten. Det hotar också det svenska kulturarvet. 

Sverigedemokraternas politiska strategi syftar till att gradvis förflytta samtalet åt det mer extrema. Varje steg har syftat till att “normalisera” tidigare extrema förslag. Visitationszoner, exempelvis, hade inte varit tänkbara för fem år sedan.

Sverigedemokrater invänder ofta mot den här kritiken med att påstå att många av de övriga partierna för eller senare kopierar SD:s politik. SD:s tidiga invändningar mot invandringen nämns ofta som ett exempel. Visserligen är det så att flera riksdagspartier har valt att följa SD i en rad frågor, däribland invandringen. Men det är skillnad i att prata kritiskt om ett migrationssystem och att öppet ifrågasätta själva rätten till religionsfrihet och mångfald. 

Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. 

Den växande gängkriminaliteten och bristfälliga integrationen har varit ett svek mot de hundratusentals asylsökande som har valt att bygga sin framtid i Sverige. Det finns en rad brister där samtliga riksdagspartier förtjänar kritik. Men det är skillnad på att föra en saklig debatt om politiska åtgärder för att underlätta integrationen och att uttalat driva på förbud som riktas mot en av Sveriges största religioner. 

Sverige kan bättre – sett till vår historia och vår framtid.