Handelskrig med USA är det sista vi behöver

Mindre frihandel innebär minskat välstånd.

USA:s president Joe Biden har lagt fram ett reformpaket med massiva subventioner för amerikanska företag och konsumenter. En tävlan i ökad protektionism är varken vad Bidens USA eller EU:s medlemsstater och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen behöver.

USA:s president Joe Biden har lagt fram ett reformpaket med massiva subventioner för amerikanska företag och konsumenter. En tävlan i ökad protektionism är varken vad Bidens USA eller EU:s medlemsstater och kommissionens ordförande Ursula von der Leyen behöver.

Foto: Patrick Semansky/AP/TT

Ledare2022-12-08 05:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Året var 2004 och den amerikanska flygplanstillverkaren Boeing och den europeiska motsvarigheten Airbus anmälde varandra till Världshandelsorganisationen (WTO). Då hade nog få personer kunnat ana att bråket skulle bli en så utdragen konflikt. Det dröjde drygt 17 år, till sommaren 2021, innan USA och EU kom överens om ett ”vapenstillestånd”. Men den transatlantiska länken hade inte mer än börjat att återhämta sig innan president Bidens förslag inom handelsområdet genererade nya problem.

Bakgrunden är densamma som bakom den utdragna handelsdispyten i WTO: protektionism och osund konkurrens. Då gällde frågan om USA och EU hade drivit igenom olovliga subventioner för att gynna respektive flygbolag. Idag handlar det i stället om att Biden har aviserat ett omfattande subventionspaket med två uttalade syften: att skynda på den gröna omställningen, och att stimulera antalet jobbtillfällen i USA.

 

Att Demokraterna vill styra landet på rätt klimatpolitisk kurs efter att Trump valde att lämna Parisavtalet bör välkomnas. Däremot kan välmenande ambitioner inte likställas med en genomtänkt politik. "Inflation Reduction Act” (IRA) innehåller exempelvis protektionistiska inslag där en elbilsbonus till konsumenter bara gäller inhemskt producerade elbilar, utöver regleringar om var bilen ska monteras färdigt och var enskilda komponenter ska ha producerats. 

Om lagen antas i dess nuvarande utformning kan Boeing-bråket liknas vid ett enskilt barslagsmål, jämfört med det fullskaliga handelskrig som väntar. Till en början kan man räkna med att kravet på amerikansk produktion kommer att leda till en kraftig obalans på världsmarknaden. På grund av kraftiga subventioner och skattelättnader kommer företagsinvesteringar som var tilltänkta i andra delar av världen i högre utsträckning att söka sig till USA.

Enligt förslaget kommer en amerikan som köper en ny elbil att få en skattelättnad på uppemot 80 000 kronor. Den stora skillnaden mot klimatbonusar i andra länder, som den tyska motsvarigheten eller den nyligen avskaffade bonusen i Sverige, är att Bidens föreslagna stimulans bara får gå till elbilar som har producerats i USA, Kanada eller Mexiko. Vita huset är väl medvetna om riskerna för ett fullskaligt handelskrig. Trots det väljer Biden att – i strid med en rad globala frihandelsregler – damma av föregångaren Trumps doktrin om "America First".

 

USA:s vilja att öka antalet jobbtillfällen i landet kommer att leda till högre priser och ett minskat välstånd bland konsumenter över hela världen. På kort sikt gynnas kanske de amerikanska företag och konsumenter som får subventioner, men på det stora hela drabbas alla av stängda marknader och globala leveranskedjor som bryts. Risken finns dessutom att nya handelsbarriärer kommer att resa sig till höger och vänster, och ingen vet hur länge de sedan består. 

Inte minst finns det symboliska värdet i att den fria världens ledare frångår en fundamental frihandelsprincip om lika villkor. För klimatomställningen spelar det ingen större roll om en elbil har producerats i delstaten South Carolina eller på Hisingen. Det borde president Joe Biden ta fasta på.