Svepark, Svenska Parkeringsföreningen, är en ideell sammanslutning som innehåller såväl kommuner som kommunalt och privat ägda parkeringsföretag. Den söker stadigt nå ut med sina krav på en moderniserad parkeringslagstiftning, senast i SVT Plus (30/1). I dessa tider är det påkallat.
2020 var ett extraordinärt år, där mycket stod på undantag, men parkeringsböter utfärdades trots allt. Enligt Transportstyrelsens statistik betalade bilisterna i Gnesta i fjol drygt 82 procent av sina böter, i Nyköping nära 90 procent, i Trosa över 86 procent, medan det i Oxelösund bara var 55 procent (!).
Vid alltfler parkeringsautomater uppmanas bilisten att använda mobilen, inte mynt eller kort. Oavsett vilket ska parkeringsavgiftslösningar vara begripliga, funktionella och transparenta. Alla appar är det inte. En del tar ut extra avgifter. Poängen med parkeringsregler är ju inte att straffa bilister, utan att det ska vara lätt att göra rätt. Där är vi inte än.
Svepark pekar på att parkeringsövervakning i dag sker utifrån två olika lagar, en för kommunal gatumark och en annan för tomtmark, som parkeringshus exempelvis. Kraven på p-övervakarna skiljer sig därmed åt, vilket gör att privata markägare ofta lutar sig mot billigast möjliga lösning, med lägre krav på utbildad personal. Gör som Norge, manar Svepark, inrätta en gemensam parkeringsklagonämnd för alla fall, och flytta prövningarna från domstolarna. Det är klokt tänkt.
Det är lätt att bli upprörd över en p-anmärkning eller en kontrollavgift, oftast på sig själv men ibland också på den som utfärdat boten. Alla böter är ju inte heller korrekta. Därför är det rimligt att kräva en ordning som garanterar likvärdiga förutsättningar för den som vill överklaga sin p-bot.