Sex av åtta tillfrågade riksmedier anser att statsminister Stefan Löfven (S) inte är tillgänglig för ”ansvarsutkrävande intervjuer” (SR 4/5).
Det gäller inte bara i coronakrisens tid. Löfvens tillgänglighet har länge begränsats för riksmedierna – och ibland också villkorats hårt. Mest för att hans förtroende brukar ta skada av framträdanden med tid för längre resonemang och följdfrågor. Insatser i SVT Agenda, exempelvis, har slutat med hård kritik och inte gynnat förtroendesiffrorna. Minimering av sådana risker är förstås en strategi.
Under coronakrisen har Löfven och hans regeringsmedlemmar hamnat i skuggan av Folkhälsomyndigheten. Samtidigt har krisläget faktiskt gett ett ökat utrymme för löfvenska framträdanden byggda på budskap om samling och gemensam uppoffring, bortom politiska konflikter. 1 maj-talet i fredags gick i samma riktning. Förtroendesiffrorna antyder att detta betalar sig för statsministerns del.
Samtidigt finns det en närmast rosenkindad ledardyrkan i regeringskansliet (P1 Morgon, 4/5). På kritiken mot att Löfvens framträdanden i Ekots lördagsintervju, gästspel hos SVT:s Agenda och så vidare är sällsynta blev svaret insvept i bomull: Det är ju så många som vill ha en intervju att behovet aldrig går helt att mätta. Och statsministern är ju en väldigt upptagen man...
Den svenska smittskyddsstrategin har synats närmare på annat sätt, i andra sammanhang. Ofta som frågor till statsepidemiologen på Folkhälsomyndigheten på dagliga presskonferenser. Men han är inte folkvald. Möjligen kan man kalla det expertstyre, men då syftar man inte på statsministern och hans regering.