I samband med att mörkret faller en sensommarkväll 2020 i Nyfors, Eskilstuna avlossas en rad skott. Skotten ekar mellan husen i den svala sensommarnatten, kvar ligger en allvarligt skadad 16-årig pojke. Kort därefter släcks ytterligare ett liv och ännu ett offer skördas i spåren av gängkriminalitetens bittra verklighet. Det dödliga våldet har ökat under en längre tid och skär allt djupare ned i åldrarna.
Justitieminister Gunnar Strömmers förslag att sänka straffmyndighetsåldern från dagens 15 år i ett försök att få bukt på kriminaliteten saknar dock stöd av forskningen. Det Sverige behöver är fler kraftfulla preventiva åtgärder.
I en rapport sammanställd av det Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) konstaterar myndigheten att det dödliga våldet i Sverige har ökat sedan 2013. Där fastslås även att Sverige genomlider en säregen utveckling sett i en europeisk kontext (BRÅ, 2021). Särskilt intressant är jämförelsen över antalet dödskjutningar i åldersgruppen 20-29 år. Under 2010-talets andra hälft utmärker sig Sverige med 18 avlidna per en miljon invånare, jämfört med 0–4 per en miljon invånare i jämförbara länder (BRÅ, 2021).
Utvecklingen rättfärdigar kraftfulla åtgärder, men att sänka straffmyndighetsåldern från dagens 15 år är fel väg att gå (DN, 2023).
Regeringens syfte med förslaget är att visa handlingskraft. Medan problembeskrivningen är korrekt så saknar förslaget stöd av forskning på området. 2010 genomförde Danmark en liknande reform. Straffmyndighetsåldern sänktes från 15 till 14 år. Efter två år konstaterade danska forskare att ungdomsbrottsligheten i stället hade ökat. Kort därefter återställdes straffmyndighetsåldern till 15 år. Det danska experimentet är ett exempel på ineffektiviteten av hårdare straff.
I stället understryker forskningen särskilt reformer som ökar ungas möjligheter till en aktiv fritid – genom idrottsföreningar, kulturföreningar och så vidare. Det handlar om att skapa positiva sammanhang som alternativ till gängen.
Skolan har också en central roll. Att klara grundskolan är den enskilt viktigaste faktorn som kraftigt minskar sannolikheten för att fastna i kriminalitet. Det är i dag stora skillnader mellan pojkar och flickor i andelen som klarar grundskolan (Skolverket, 2020). Bryter man ned statistiken ytterligare, och tar hänsyn till om eleven har svensk eller utländsk bakgrund, då är klyftorna ännu större.
Slutsatsen blir att det är en grupp i synnerhet, invandrare med svenska som andraspråk som bör få extra stor uppmärksamhet. Dessa reformer må vara mindre politiskt slagkraftiga, men långsiktigt och systematiskt kommer de att göra skillnad för att motverka gängkriminaliteten.