Det har snart gått två månader sedan Donald Trump installerades som president i USA. En tid som varit minst sagt oroande. Många är rädda för vad som ska ske. Kriget i Ukraina och säkerhetsläget har av naturliga skäl hamnat i fokus efter president Trumps många oroväckande aktioner och uttalanden. Andra delar av hans politik har hamnat mer i skymundan här.
På Trumps hemmaplan, i USA har transpersoner blivit presidentens och övriga ”högerns” gemensamma fiende. Diskussioner om genus och kön väcker starka reaktioner och även hat. I skottgluggen hamnar enskilda människor som bara önskar leva sina liv.
Under valrörelsen i USA var frågan om transpersoner högt upp på Trump-agendan. Den har blivit en stor del av kulturkriget. Sedan presidenten tillträdde har han stoppat möjligheten att få ett pass eller ID-handlingar med en annan könsidentitet än den individen föddes med. Federala toaletter och omklädningsrum ska också användas enligt de kön som personen fick vid födelsen. Möjligheten för transpersoner att arbeta i militären ska begränsas kraftigt.
Dessa åtgärder hindrar inte människor från att vara trans. Däremot så begränsar det kraftigt människors frihet och spär på redan hatfylld retorik.
Vi måste vara bättre på att hantera de här frågorna än vad USA är. I vårt Nyköping ska ingen transperson behöva känna sig hotad.
I Sverige har transfrågan också fått alltmer uppmärksamhet. Under hösten var könstillhörighetslagen livligt debatterad när riksdagen röstade för att göra det enklare att byta juridiskt kön. Nu har en liknande debatt påbörjats efter ett förslag om en förändring i abortlagen, där förslaget är att ordet kvinna ersätts av "den som är gravid", för att göra lagen könsneutral. Flera kvinnoorganisationer menar att biologiska kvinnors problem då riskerar att osynliggöras om ordet kvinna inte längre används. Denna oro tål att diskuteras – och det måste vara möjligt att hitta en lösning som uppfyller flera syften.
Regeringens besked är att ordet kvinna blir kvar.
En förutsättning är att vi vet vad som är vårt mål med rättigheter för alla – och att detta är gemensamt. Både vad gäller jämställdhet och transpersoners rättigheter ska möjligheten att leva sitt eget liv vara vägledande, utan att begränsas av statens eller andras förtryck.
Nog är det anmärkningsvärt hur transfrågan så ofta blir till en debatt om enskilda människors existens – och hur den får andra att känna. Men människor kommer inte att sluta vara trans. De är.
På politikens område finns det självklart diskussioner att föra i knepiga vägval – och kompromisser att utforma. Därför är det viktigt att vi inte glömmer bort att det är människors liv som vi pratar om, inte abstrakta ting.