En återkommande faktor i att vindkraftsprojekt, främst till havs, får tummen ned har varit att etableringen har bedömts skada våra försvarsintressen, också här i det sörmländska kustbandet. Men i våra moderna säkerhetsintressen ingår också energiproduktion.
Vi behöver snabbt producera mer el i mellersta och södra Sverige. Havsvindkraften är en alltmer kostnadseffektiv investering. Vår energiförsörjning behöver tillföras fler produktionskällor, mer utspritt. Tillgången till el behöver bli mer robust och svårare att slå ut. Detta måste också samsas med Försvarsmaktens behov av spaning, skydd och övning i våra kustområden.
Det går – och det kommer att ge nya nyttor, för såväl Östersjön som Sörmland.
Nyligen gjorde regeringen tummen ned för 13 av 14 vindkraftsprojekt i Östersjön, direkt eller indirekt med hänvisning till Försvarsmakten och säkerhetsintressen. Det var ett överraskande nyanslöst nej från Ålands hav ned till Öresund. Ett av dessa projekt var havsvindkraftparken Dyning, tänkt att placeras i havet ungefär 4,5 mil utanför Oxelösund med 2500 MW produktionsförmåga.
Vår energiförsörjning är, precis som det militära försvaret, en nationell säkerhetsfråga. Den ska vara svår att slå ut. Vårt totalförsvar kräver det. Den som oroas över att vindkraftverk skulle bli mer uttalade måltavlor om de samordnas med försvarets behov, har helt missat att i det ryska angreppet på Ukraina ingår systematiska angrepp på landets elförsörjning för att slå ut den.
Försvaret och vindkraftsbranschen har en pågående dialog om gemensam nytta sedan ett år tillbaka, berättar Nicole Dreher Sköld från Svenski Vindenergi till SVT. Det finns att lära av Storbritannien, Danmark, Polen och Estland. Och FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har pekat på brister i den nuvarande processen som går att åtgärda.
Förre försvarsministern Mikael Odenberg (M), som också har varit generaldirektör för Svenska kraftnät, riktade nyligen sylvass kritik i SVT:s Aktuellt mot regeringens agerande och beskrev det som "närmast ett självskadebeteende".
Ett problem som lyfts extra i det här sammanhangen är försvarets behov av att tidigt upptäcka robotangrepp från Ryssland, eftersom vindkraftsparker kan skapa radarskugga beroende på placering. Det är en relevant kritik, men inte omöjlig att lösa. Placeringen av verken kan i stället ge samordnade nyttor och ökad förmåga för försvarets del. Nästa sommar inleds ett projekt som ska testa att integrera radar, sensorer, drönare och undervattensfarkoster i vindkraft på och i vattnen runt Gotland.
Vi har helt enkelt inte råd med överdrivna och onödiga konflikter mellan olika sätt att göra Sverige, inklusive vårt östra Sörmland, starkare och säkrare.
Tillägg (2024113): Missa inte att försvarskoncernen Saabs vd säger att företagets sensorer kan hantera hinder som havsvindkraft och kompensera för det.