För att klara av den gröna omställningen behöver vi mer metaller. Betydligt mer metaller. Så långt är de flesta överens, men problemet uppstår när vi ska utlokalisera gruvor. Då vill knappt ens de största gruvförespråkarna ha dem i sin bakgård. Men gruvorna måste placeras någonstans, och då väljer jag Gnesta framför Kongo, Ryssland eller Kina alla dagar i veckan.
Företaget Viad Royalties AB har tidigare i år fått undersökningstillstånd för ett område på drygt 3 000 hektar i Gnesta kommun, som beräknas vara rikt på metaller. Området innefattar bland annat den gamla gruvan Frustuna där det tidigare utvanns koppar och nickel. Nu vill företaget även leta efter kobolt, guld och platina. Metaller som är helt avgörande i den gröna omställningen, eftersom de behövs för tillverkningen av vindkraftverk, batterier till elbilar och vätgas.
Idag får vi dessa metaller från andra håll, men utvinningen av dem är allt annat än guld och gröna skogar. Den största producenten av kobolt är den demokratiska republiken Kongo, som trots sitt namn rankas bland de minst demokratiska länderna i världen och situationen för mänskliga rättigheter är allvarlig. Den största producenten av guld är Kina. Ryssland är den tredje största producenten. Kina är även den näst största producenten av platina. Vilka typer av stater som Ryssland och Kina är behöver knappast påminnas om.
Att importera metaller och att göra sig beroende av skurkstater för att klara av den gröna omställningen är allt annat än hållbart. Lösningen är därför en ökad produktion i demokratiska länder, så som Sverige som har unika förutsättningar.
Trots detta har undersökningstillståndet i Gnesta överklagats av ett tiotal personer, dock utan framgång, och kommunen själva är negativt inställda. Visst förstår jag närboendes oro över hur en eventuell gruva kan påverka miljön runtomkring, inte minst genom vattenföroreningar. Men brytningen måste ske någonstans; att avstanna den gröna omställningen är inte ett alternativ. Sverige har redan bland de striktaste tillståndsprocesserna i världen med höga miljökrav. Därtill finns strikta regler om arbetsvillkor. Regler som inte finns i varken demokratiska republiken Kongo, Kina eller Ryssland.
Gruvor behövs i Sverige och då måste den lokala acceptansen öka. De strikta miljökraven behöver upprätthålls, närboendes äganderätt måste respekteras och former för ekonomisk ersättning till de som påverkas bör ses över. Men det behövs också en attitydförändring. Om vi ska klara den gröna omställningen behöver vi göra det tillsammans, och det innebär att acceptera helt nödvändiga förändringar i sitt närområde – oavsett om det gäller gruvor, vindkraftverk eller solpaneler.
Sverige och världen behöver mer metaller till den gröna omställningen. Vi behöver också minska skurkstaters inflytande. Välkomna därför Sverige som producent och exportör av metaller som är kritiska för den gröna omställningen, även om det skulle innebära mineralbrytning i Gnesta.