Den gångna veckan har Nyköpingspolisen satsat på hastighetskontroller vid skolor och förskolor. Det är bra. Det är vid skolor som stressade bilister, strikta hastighetsgränser och mycket folk i rörelse sammanträffar. SN har berättat om polisens arbete i Björnlunda och Råby. I morgonrusningen vid Björnlunda fastnade 18 förare i fartkontrollen.
En trafikvecka här och en där, det är stickprov i vardagen. Målet är att trafikmiljön ska vara lugn nog alla dagar, inte minst nära skolor och förskolor. Några som återkommande rullar där är föräldrar som skjutsar barn. De flesta med föräldraerfarenhet vet hur det kan vara. Morgonplanerna slirar, tidsmarginalerna blir tajtare än tänkt. Till slut är det en kamp mot klockan att hinna lämna barn och vara på jobbet i tid, puls och adrenalin.
Egna barn, andras barn – alla berörs. Föräldrar behöver förstås föregå med gott exempel.
Små barn kan ju ha fascinerande förmåga att inte dela målbilden att ta sig till förskolan i tid – ibland. Ibland är det tvärtom och allt går med god marginal. Därför är utomståendes moralkakor om att ”starta lite tidigare” ofta missriktade. De allra flesta föräldrar anstränger för att få lämning och jobbstart att klicka tidsmässigt, varje dag. Ingen gillar eller söker tokstress.
Fast, som det heter, shit happens. Det är då viktiga trafikregler alltför lätt tappas bort. Trots att "tidsvinsten" i att bränna på sista 30-sträckan innan man kommer fram till skolan eller passerar den, är försumbar. Problemet är att stress ibland trumfar all logik.
Därför är det bra att polisen markerar särskilt utsatta sträckor och talar öppet om det. Grejen är ju inte att sätta dit folk, utan att bygga bort farligt beteende. Sådant som i förlängningen kan rädda liv, även när polisen gör annat. Det finns annat, små förändringar som kan bidra till att minska stress och bygga bättre beteende.
Tyvärr finns det förare – föräldrar och andra – som bränner på full rulle varje dag på 30-sträckan vid en skola, men de är få. De flesta vet bättre.
Här kommer moralkakan, samhällsnyttan eller vad det nu må kallas: Vi behöver fler förare – föräldrar och andra – som kör lagligt och noga nära skolor och förskolor. Vi behöver dessutom fler arbetsgivare och verksamhetschefer som inte agerar som om världen har gått under för att någon råkar bli sen på morgonen.
Ett mer medmänskligt samhälle har många olika samverkande ingredienser. Vi kan alla göra vårt – i trafiken och på många andra ställen i vardagen.