Debatten om invandring har hamnat i skymundan av smittskyddskrisen. Då och då poppar det likväl upp förslag som har väckts inom ramen för de partiövergripande diskussionerna om en framtida migrationspolitik. Nyligen handlade det om ett förslag att förlänga minimitiden innan någon kan asyl öka på nytt efter ett tidigare avslag, från fyra år till tio år. En radikal förändring som bara syftar till att avskräcka.
Mer intressant är att en nytillsatt utredning ska föreslå lagändringar med målet att fler som döms för brott och inte är svenska medborgare kan visas ut ur landet. Det är en följd av januariavtalet mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet.
I överenskommelsen handlar den punkten om hedersrelaterat våld: ”Reglerna för utvisning av icke-svenska medborgare som döms för hedersbrott och hatbrott ska skärpas och utvisning ska alltid prövas vid sådana brott”. Utvisning för icke-medborgare som döms för detta brott framöver kommer rimligen att vara en standardpåföljd, med ytterst få undantag.
Utredningsuppdraget blev dock betydligt vidare än så. Utredaren ska föreslå lagskärpningar som ”innebär att det finns förutsättningar att i fler fall än i dag utvisa utlänningar som begår brott och effektivisera verkställigheten av sådana utvisningsbeslut”. Ett sannolikt förslag är att gränsen för när utvisning blir aktuellt sänks något. I dagens läge är det brott som leder till minst ett års fängelse. Det skulle göra att betydligt fler brott än hedersbrott omfattas. Det säkert kan vara rimligt, men mer lindriga förseelser bör inte leda till given utvisning.
Utredarens uppdrag innehåller även att föreslå ”hur skyddet mot av- och utvisning av den som drabbas av hedersrelaterad brottslighet kan förstärkas och om det finns skäl att stärka skyddet för offer för människohandel”. Vilket är den andra, minst lika angelägna sidan av myntet.
Utvisningsvapnet är i dag trubbigt. Det är ”lätt” att visa ut till andra stater med fungerande rättssäkerhet. Men i fall där utvisning måste kunna genomföras, exempelvis för de uppmärksammade islamister som har bedömts att utgöra hot mot rikets säkerhet tar det stopp. Situationen i individens hemland gör att utvisning inte kan genomföras. Det här skaver – och det rejält.
Den här frågan ingår inte i nämnda regeringsutredning ovan. Men Alliansens (minns ni den?) fyra rättspolitiska talespersoner har enats om att kräva en särskild utredningsinsats, för att säkerställa att utvisningar med grund i Lagen om särskild utlänningskontroll ska genomföras. För samhällets säkerhets skull.
I dag rör sig dessa samhällshot fritt men med anmälningsplikt. Domen utvisning behöver betyda faktisk utvisning. Det måste till ett system av garantier för att terrorister och aktiva samhällshot ska kunna visas ut, även när de ses som samhällshot i sitt hemland.
Detta sagt, gäller det också att ha grundläggande analyskraft kvar. Människor som har gjort sitt bästa för att följa lagar och regler ska inte utvisas på lösan grund. Invandrare och asylsökande måste möta ett humanitärt fokuserat Sverige. Där individen bedöms utifrån sina egenskaper, inte på generell grund iform av födelseland, tro och etnicitet. En långsiktig migrations- och invandringspolitik måste vara fast förankrad i detta.