Frågan om hur länder ska utforma sitt pensionssystem är känslig. Många brottas konstant med att garantera en någorlunda god levnadsstandard för pensionärer, samtligt som statskassan inte får gå bankrutt. Pension är också en långsiktig fråga, mycket kan förändras från att ett system införs. Ett exempel är det faktum att många för 30-40 år sedan räknade på att vi skulle kunna få ut en viss pension om vi levde i ytterligare fem till tio år efter 65. Men lever vi snarare i 20 år till – på grund av en häpnadsväckande utveckling inom medicinen.
Sverige har lyckats väl med att balansera frågan om pensioner med långsiktigt ekonomisk hållbarhet. Vårt system har vissa spärrar som gör att kostnaderna inte kan skena obehindrat. Men det får även en del kritik. För vissa grupper är risken för en låg pension en stor källa till oro. Kvinnor som varit hemma under längre perioder, personer som varit egenföretagare och inte satt undan pension under den tiden, eller de som haft många korta arbeten utan tjänstepensionsavtal är exempel på grupper som kan få låga garantipensioner. Om man dessutom vill gå i pension relativt tidigt, så kommer den låga pensionen att dras ut över en längre tid.
Det är viktigt att ha i åtanke att den här debatten framför allt handlar om just dessa grupper, snarare än hela systemet. De som i närtid går i pension i Sverige har haft möjlighet till en god utveckling av sitt kapital på börsen och bostadsmarknaden. En stor grupp svenskar har även tjänstepension. Regeringen har utöver det infört vissa åtgärder. En mycket fördelaktig inkomstskatt för den som väljer att jobba efter 65 exempelvis, vilket ytterligare förbättrar situationen.
Det är just de personer som tillhör de mest utsatta grupperna, som inte har haft tjänstepension, inte arbetat heltid, inte äger eget kapital och dessutom har ett fysiskt krävande arbete, som kommer att drabbas. Det är inte nödvändigtvis ett tecken på ett systemfel, men det innebär att vi måste fundera över just deras situation och pension.
Bli inte förvånade om denna grupp kommer få ett allt större fokus från både vänstern och högern framöver. Såväl den tydligt vänsterpräglade tankesmedjan Katalys som Sverigedemokraterna var i media nyligen och uppmärksammade frågan. Katalys i en debattartikel i Dagens Nyheter (28/4), där de bland annat föreslår en särskild ”knegarpension” för dem med fysiskt tunga arbeten. SD i Ekot (28/4), om att de inte är överens med Moderaterna om att högre pensionsålder bör införas utan att de föredrar högre avsättningar för alla.
Vi kommer definitivt behöva höja pensionsåldern när vi blir äldre; allt annat är på sikt orimligt. Men för att komma åt specifika problem kan det även behövas andra mer riktade åtgärder. Företag behöver fortsätta ställa om till mindre fysiskt slitande arbete med hjälp av automatisering. Privatpersoner som är egenföretagare behöver få enklare system för att göra egna pensionsavsättningar, exempelvis direkt via Skatteverket.
Ytterst ligger även ett ansvar på individen. Både att just tänka på sin egen pension och göra avsättningar till denna, men även att se att arbetslivet numera är långt. Att man kan behöva byta jobb och utbilda sig hela livet. Hur de politiska partierna kan underlätta för människor att ta sådant ansvar, det blir en viktig fråga att fundera mer över om dessa partier inte vill förlora väljare till respektive ytterkanter.