I tisdags firade Folkrepubliken Kina 70 år. I sociala medier pumpade regimen ut bilder på barn som sjöng, dansade och ordnade militärparader till landets ära. På Den himmelska fridens torg sköts det fyrverkerier som aldrig förr. Trots det muntra tonläget utåt är det svårt att tro att de kinesiska ledarna är lika glada bakom stängda dörrar.
Firandet överskuggas av demonstrationerna i den delvis självständiga provinsen Hongkong som fortsatt pågår. Det som börjande som en protest mot en lag som skulle tillåta att personer utlämnas från Hongkong till Kina har nu utvecklas till en rörelse för frihet och demokrati. Trots att provinsen enbart har sju miljoner invånare uppges upp emot upp emot två miljoner av dem ha protesterat (siffror som bestrids av de kinesiska myndigheterna) de dagar som protesterna varit som intensivast.
Än så länge är ingen lösning på konflikten inom synhåll. På den kinesiska årsdagen fortsatte upptrappningen med att en kinesisk polis sköt en aktivist i bröstet och fortsatte med sina våldsamma försök att försök att slå tillbaka protesterna, vilket lett till ännu hårdare motstånd från demonstranterna. Sedan protesterna inleddes i mars i år har sidorna bara kommit längre ifrån varandra. När Hongkongs chefsminister Carrie Lam i början av september till slut drog tillbaka lagförslaget som utlöst protesterna beskrevs det som ”för lite, för sent”.
Trots idoga försök att tona ned konflikten är den kinesiska regeringen märkbart besvärad av protesterna. Utöver att sprida falska påståenden om protestanterna i sociala medier har den Peking-styrda ledningen i Hong Kong även köpt annonser i flera stora tidningar runt om i världen. I Sverige köpte de en helsida i Dagens Nyheter där de utgav sig för att enbart söka en fredlig lösning, och uppmanade andra aktörer att hålla sig borta.
Västvärldens respons borde vara den motsatta.
USA har, trots ett högt tonläge mot Kina i handelsfrågor, än så länge avstått från att kritisera Kinas allt mer aggressiva nedslag mot demonstranterna. När amerikanerna tappar ledarskapet måste de europeiska länderna kliva in. Något som fortfarande återstår att ske.
Frågan om Hongkong sträcker sig långt utanför regionens framtid. Kina har under sina 70 år systematiskt förtryckt, fängslat och mördat sin befolkning. Det beteende gäller än i dag. Samtidigt som protesterna pågår i Hongkong bedriver regeringen även en skoningslös politik mot den muslimska minoriteten uigurer i nordvästra Kina som tvingas in i ”omskolningsläger”. Enligt rapporter kan lägren innehålla över en miljon människor som befinner sig där mot sin vilja.
Hur det går för Hongkong kommer antagligen bli tonsättande för hur den kinesiska regimen hanterar kommande uppror och andra minoriteter framöver. Hongkong kan därmed avgöra hela landets öde. Det är därför av yttersta vikt att Sverige och resten av Europa kliver fram och ger protesterna allt stöd de kan få.