Under veckan blev det klart att Centerpartiets partiledare Annie Lööf tilldelas ett målsägandebiträde för knivdådet under Almedalensveckan i Visby, detta då det framkommit att hon var en av måltavlorna för gärningsmannen.

Det var i samma attack som psykiatrikern Ing-Marie Wieselgren miste livet efter att en man knivhuggit henne på Donners plats. Ett brutalt dåd för både hennes nära och kära, men också för demokratin. Wieselgren var nationell samordnare för psykiatrifrågor på Sveriges Kommuner och Regioner, SKR.

Att det överhuvudtaget planeras och sker attacker mot människor som arbetar för ett bättre Sverige och en bättre värld är fruktansvärt. Men att det också sker under en politikvecka, där det florerar såväl politiker, myndighetsanställda och opinionsbildare som näringslivstoppar och journalister, går inte att se som något annat än ett hot mot demokratin. 

Att politiker står under allvarliga hot är ingen nyhet. Förutom de hemska och samhälleligt skakande morden på statsminister Olof Palme 1986 och utrikesminister Anna Lindh 2003, utsätts även politiker för andra typer av brott. Ett sådant exempel var då finansregionrådets i Stockholm, Irene Svenonius hus vandaliserades av den våldsbejakande vänsterextrema gruppen Antifascistisk aktion 2020. På hennes hem hade texten “Avgå/AFA Stockholm” sprejats på fasadväggen. 

Under förra hösten släppte Brottsförebyggande rådet siffror som visade att lite fler än var fjärde förtroendevald politiker i kommuner, regioner och riksdag hade utsatts för våld, hot eller trakasserier under 2020. Det här är siffror som alla borde ta allvarligt på. Det är mer än enbart statistik. 

Att våldsbejakande höger- och vänsterorganisationer, såsom nazistiska Nordiska motståndsrörelsen och socialistiska Antifascistisk aktion, blir ett hot mot demokratin kan aldrig tolereras eller ha överseende med. Demokratiskt sinnade politiker och andra med samhällsbärande uppdrag har att markera en skarp och tydlig gräns. Inte ta lätt på hot, inte försöka prata bort allvaret, även när det drabbar meningsmotståndare. Vi har redan sett vad som kan ske. 

Det måste vara varje människas ansvar att se till att inte bidra till eller förstärka ett hätskt drev mot politiker, oavsett om det är via internet eller i verkligheten. Det ska inte spela någon roll om politikern i fråga är Annika Strandhäll, Jimmie Åkesson, Irene Svenonius eller Annie Lööf. De rimliga rösterna måste vara starkare än de som försöker underminera och hota vår demokrati.