Den som vill ge den organiserade brottsligheten en stenhård tackling måste rikta den mot de svarta pengarna. Det är kassaflödet som ger utrymme för att bygga upp en image av gangsterlivets tuffhet, makt och bling-bling. Det som i nästa led lockar unga tonåringar i fördärvet.
Förra året mördades två 14-åringar som hade sin hemvist i Nyköping, sannolikt av eller på order av organiserad brottslighet. Två andra Nyköpingsungdomar misstänks för inblandning i morden. Det är förfärligt, men själva fasan leder oss ingenvart.
Alla krafter som kan förhindra och motverka nyrekrytering till kriminella miljöer måste göra allt vad de kan och lite till. En faktor är förstås att i tid se de barn som riskerar att dras in. Men det ska i ärlighetens namn sägas att det ibland går rasande fort.
Ett värdefullt grepp är att göra skurkarna fattigare. En ”lätt” tillgång till dyra märkeskläder och en livsstill med snabba pengar kan vara superspännande. Inte minst för en ung människa som hellre vill bli fruktad än ingen alls. Då kan det locka att bli springpojke åt farliga män med djupa fickor.
Därför måste de farliga få svårare att röra sig. Den som ständigt riskerar att stoppas och bli av med bilar, klockor och andra värdesaker, får svårare att framstå som framgångsrik gangster.
Under hösten och nu häromdagen har regeringen slagit på stora trumman för att strypa den kriminella ekonomin. Tidigare regeringar har också gjort det. Mycket av det som görs förstärker redan pågående insatser, vilket är vettigt. Det låter rättframt, men uppdraget är knepigt nog. Organiserad brottslighet är mer än hårda gossar med automatvapen.
Vi behöver få grepp på de figurer som inte syns eller blir kända genom kriminella öknamn, men ändå tjänar grova stålar på brottsligheten, som vi skrev på ledarplats ifjol. Följ pengarna, ända in i kaklet.
”För att vända den negativa brottsutvecklingen behöver samhället öka trycket mot den organiserade brottsligheten, med fokus på våldskapitalet och den kriminella ekonomin, utan att få tunnelseende på vissa grupper, brottstyper eller individer. Organiserad brottslighet bör betraktas som ett ekosystem där de osynliga delarna drar nytta av de synliga delarna och vice versa.” Det står i en mycket läsvärd ESO-rapport om den organiserade brottslighetens geografi.
Den kriminella ekonomin beräknas omfatta mellan 100–150 miljarder kronor årligen. Det är enorma pengar.
Polis och andra tunga myndigheter som skatteverk, kronofogde och tull måste ha kraft att jobba med uthållighet, noggrannhet och ett resultatfokus. Förhindra och försvåra där svarta pengar kan blandas med vita. Att kriminella krafter fuskar och tvättar pengar via personlig assistans eller andra skattefinansierade tjänster eller utbetalningar, är en del av problemet. Men det är inte hela bilden.
Det krävs riktigt vassa enheter mot ekonomisk brottslighet, som tar sig fram i såväl sunkhak som i salonger. Den organiserade kriminalitetens mer osynliga delar måste få fullt upp med sitt eget. Då får den svårare att locka nya springpojkar.