Du har gått från pärm till skärm. Eller hur?
De etablerade sociala medierna blir allt fattigare, sett till sitt innehåll, trots att själva flödet till synes växer. Engagemang, interaktioner, användartid – det är sådant som bygger värden i sociala medier. Klick, du vet.
Till en början var det för att vi som användare bjöd på faktiska inblickar i vår egen vardag, för folk vi känner och andra som vi ville lära känna. Det var högt som lågt.
Det där digitala vardagsrummet fick sedan alltfler överpolerade ytor. Livsstilar för att inspirera. Så kallade influerare ägde – eller äger? – våra nutidsintryck. Följ henne, gör som han gör. Parallellt marscherade mörka krafter in med svarta samtidsbilder byggda på ilska, misstro och förakt. Hat som är lätt att tugga i sig. Blir du inte arg, så blir du uppgiven och söker något billigt att skratta åt i stället.
I slutänden blev detta en sörja utan like. Det är stopp i avloppet och allt stiger till ytan.
Här och där finns det självklart guldkorn att finna, utifrån tycke och smak, grupper och samtal som är fantastiska. Men den stora innehållsmassan fräter och sväller. Med sådant som ska fånga din blick, inte ge dig något värt namnet. Faktiska vardagsbilder från folk vi känner eller vill lära känna blir allt färre.
De ”sociala” medierna är som ett ständigt bytande av tv-kanal. Det där som en gång beskrevs som en framtidsbild av ett apatiskt samhälle. Där hittar vi nu den snabba kicken som inte kräver mycket för egen del.
Helst ska du bara titta, utan ljud, och inte läsa så många ord, helst inte några alls. Gratis är gott. Det ska kännas som om allt detta är personligt format. Lätt utan svett för dig, mig och sådana som vi.
Varför blir det så här? Mitt svar: Vi håller på att förlora tron på framtiden. Alldeles för få känner att de hinner bry sig.
Allt skräp samlas och stiger till ytan.
Likväl behöver vi ett modernt socialt samtal också i digital form, med inspirerande inslag och spännande möten. Men i stället lär vi – som kan – framöver behöva betala för att slippa all sörja. Och då kanske vi köper något helt annat.
De stora sociala medierna är beroende av att vi tittar, scrollar och reagerar. Vi konsumerar i stora sjok och ratar det allra mesta. Därför flödar det över av porrbotar, våldssekvenser, fascister och rysstroll, bland gulliga valpfilmer, faktiska fasor och fejkat hjärtesnörp plus allsköns raggande – vägg i vägg. Vardagsbilderna från platser nära dig är som bäst en sporadisk utfyllnad.
I slutänden får vi alla bedöma om detta gör oss till bättre människor, mer kunniga och vettiga – eller något annat. Och grunna på vad vi hade kunnat göra i stället.
De stora sociala medier-oligarkerna kryper för den nya presidenten. Men inte för att du ska få ta del av mer kvalitetsinnehåll i deras tjänster.