Läslovet står för dörren. Skolledigheten under hösten, dagarna före allhelgonahelgen, har fått det namnet. Det behövs.
För den som läser mycket – och den som har barn som kommit att bli storläsare – har det öppnat sig en värld som man gärna unnar andra att få komma till. Där man kan känna hur läsningen utvecklar jaget på många sätt samtidigt. Hur litteratur – fiktion eller fakta – driver på egna tankar. Hur ordförråd och ordförståelse växer. Hur texter inte längre känns som höga murar att klättra över.
Detta ger mer än ett intensivt sträcktittande på en tv-serie.
Men så är det inte för alla.
När vi diskuterar värdet av vad ett läslov är det vettigt att komma ihåg följande: Det handlar inte om att alla ska läsa enormt mycket på en gång. I stället är det steget från att aldrig eller nästan aldrig läsa till att börja läsa något som kan göra stor skillnad.
Föräldrar som vill inspirera sina barn till att åtminstone läsa något, tänker rätt. Alla är inte storläsare, men alla kan läsa något. Det är en bra beredskapsåtgärd inför vuxenlivet, där inte minst läsförståelsen är en mycket värdefull egenskap. Så mycket som myndig medborgare handlar om att ta in och förstå det skriva och sedan göra rätt utifrån detta.
Läsande och läsförståelse är ack så värdefullt för den som vill göra det mesta av sina demokratiska rättigheter, eller försöka gardera sig mot att bli lätt bortfintad i olika livssituationer.
Boken – även i ljudformat – erbjuder en näring för själen, kickar för fantasin och ett strålande tillfälle att öka sitt kunnande och sitt vetande. Sådant har inga åldersgränser. Läslovet må vara riktat till unga. Men det borde också utmana många vuxna.
Borde inte du som vuxen föregå med gott exempel? Hur länge sedan var det du läste en bok, egentligen?