Postnords vd Annemarie Gardshol vill att bolaget ska få fem dagar på sig att leverera brev.
Från och med den 1 januari 2025 kommer ett frimärke kosta 22 kronor. Det är dubbelt så mycket som ett frimärke kostade år 2020. En hel del har blivit dyrare sedan 2020, men få saker kostar det dubbla samtidigt som kvalitén och servicen har försämrats avsevärt.
Förklaringen från Postnord är att intäkterna från portot minskar eftersom färre skickar brev, medan de fasta kostnaderna ökar. Men när det kostar 22 kronor att skicka ett vykort som tar flera dagar på sig att nå mottagaren, då är det inte konstigt att man drar sig.
Postnord är ett krisande bolag. Förtroendesiffrorna är låga och kunderna arga. Enligt Förtroendebarometern (2024) har endast 19 procent av svenskarna högt eller ganska högt förtroende för Postnord. 2014 låg den siffran på 44 procent.
Det är inte så konstigt när servicen blir allt dyrare men sämre och paket inte kommer fram. För just paketleveranser finns andra alternativ, men för brev är Postnord fortsatt det enda alternativet. I ett Sverige med många glesbygder är det kanske inte konstigt att det tar tid för posten att nå fram, eller att det inte är ekonomiskt försvarbart att köra postrundor varje dag när volymerna minskar.
Men frågan är ändå relevant: Hur mycket betalt ett statligt bolag kan ta för en tjänst som blir allt sämre?
Under flera års tid har svenskar vittnat om hur Postnord misslyckas med att leverera paket och brev till slutadressen utan i stället levererar dem långt bort, hur försändelsen tar tid eller hur man sitter hemma med telefonen i handen redo att ta emot ett paket bara för att få ett sms om att det inte gått att leverera. Trots de låga förtroendesiffrorna och den usla servicen har Postnords vd Annemarie Gardshol uttryckt en önskan om att posten skulle få fem dagar på sig att leverera brev. I dag finns det ett servicekrav som säger att 95 procent av breven ska levereras inom två dagar. Det klarar inte Postnord av.
Vi ser ett ständigt sjunkande förtroende för ett statligt bolag som inte klarar av sitt uppdrag. Det kan knappast ansvarig minister Elisabeth Svantesson (M) vara nöjd med. Att brev och paket kommer fram i hela landet är en nödvändig samhällsservice, oavsett vad man tycker om statliga bolag som sådana. Det finns all anledning att se över styrningen och organisationen för Postnord.
Det var misslyckat för Sveriges del att slå sig samman med den danska posten. Den fusionen gjordes på Alliansregeringens tid med Maud Olofsson (C) som näringsminister. Det var feltänkt och problemen går inte längre att blunda för.
Brevutbärning ses än så länge som samhällsservice för hela landet. Kan vi räkna med det också framöver?
Nu måste man ställa sig frågan hur dålig service kan Sverige – och framförallt glesbygden – förväntas tåla? Hittills är det tyst från regeringen. Postutdelningen sker alltmer sällan, servicen försämras och det blir allt dyrare att skicka brev.
Ska vi ens kunna förvänta oss en fungerande postservice i framtiden?