Gnesta kommun har landets fjärde högsta andel kvinnor i kommunfullmäktige. Lekeberg, i Örebro län och Närke, har 64 procent kvinnor i sitt fullmäktige och är ohotad etta åt det hållet. Därefter följer Grums och Värmdö, innan Gnesta tar fjärdeplatsen med Degerfors.
Det är Statistiska Centralbyrån som har räknat på jämställdheten i landets folkvalda politiska församlingar. Gnestas position är intressant. Partierna i Gnesta är självklart något mer än sina företrädares könstillhörighet. Det tål ändå att noteras den högsta kommunledningen består av två kvinnor och en man, med den sistnämnde i opposition: Linda Lundin (S) och Anna Ekström (M) samt Oskar Sulin (V).
Kommunfullmäktige i Gnesta består av 55 procent kvinnor och 45 procent män – balanspunkten är 50/50. Även Oxelösund (51,8 procent), Flen (51,3) och Nyköping har fler kvinnor än män i fullmäktige. Av de sörmländska kommunerna är det Nyköping som hamnar närmast mittpunkten med 50,8 procent kvinnor och 49,2 procent män. Därefter är det Trosa kommun med 48,6 procent kvinnor och 51,4 procent män. Störst andel män är det i Katrineholms fullmäktige, 58, 8 procent.
Könsfördelningen i landets fullmäktigen har varit i det närmaste oförändrad sedan valet 1994 (från 43 till drygt 44 procent kvinnor). Men 1970 var det 86 procent män och 14 procent kvinnor. Det har blivit bättre. Inte ens i de mest mansdominerade valda församlingarna i dag är det som då. I småländska Gnosjö utgör männen 74 procent av de folkvalda, den största andelen i landet.
En politisk församling där nästan tre av fyra är män är självklart inte förhindrad att hålla jämställdheten högt. De flesta kommuner har dessutom styrdokument och annat som ingår i beslutsprocesser. Det gäller dock att vara medveten om att en snedfördelning ändå kan påverka vardagsarbetet och ta hänsyn till det, i stort och smått.
Hur är det, passar männen i fullmäktigesalen Elektron på att sträcka på sig lite extra då och då? Det är ju, ironiskt sagt, så det brukar heta när andelen kvinnor är låg.