Dagens Nyheters mycket läsvärda granskning av det som kallas för ”Bitcoinbedragarna” handlar om delvis om skurkars totala hänsynslöshet, men även om en mycket mänsklig längtan hos offren. Längtan efter att någon gång ha den där turen. Trycka på rätt knapp vid exakt rätt tillfälle.
Det slutar nästan aldrig så.
Likväl är det en längtan som driver människor till spel med höga insatser, till riskfyllda investeringar. I de värsta fallen drivs de längtansfulla i armarna på de hänsynslösa.
Väl där finns ingen nåd.
De svenskar som framträder i DN-artiklarna har hamnat i samma återvändsgränd. De föll för lockbetena, bluffannonser i sociala medier med kändisnamn som lockbete, och förlorade allt de hade och lite till. De lurades till investeringar, där bedragarna norpade pengarna, enligt DN:s uppgifter (2/3).
Det är lätt att peka på det personliga ansvaret, men smicker, ordkonster och löften om pengar kan lura både öga, öra och hjärta.
Besparingarna försvinner och skammen blir kvar. Skurkarna kommer undan, ack så lätt. De har ingen anledning att finnas på en plats där de snabbt kan råka i klorna på polis eller fastna i myndighetskontroller. Därför gömmer de sig utanför EU, i det här fallet ukrainska Kiev. Snart drar de till något än mer undanskymt.
Fällorna på nätet är många och förrädiska. Om något verkar för bra för att vara sant, då är det säkerligen inte sant. När många har lärt sig hur lurendrejerierna går till, ändrar de form.
Inte heller en ensam stat är inte stark nog. Gränsöverskridande brottslighet måste helt bekämpas med gränsöverskridande kraft. Oavsett om offret bor i Sörmland, Stuttgart eller Sussex.