Varje år publicerar Reportrar utan gränser en genomgång av pressfriheten i världen. Kartan visar stater i vit färg där situationen är god. De fläckarna är få, lite mer än ett dussin demokratier.
Att demokratin främjar pressfrihet är logiskt. Allmän rösträtt och yttrandefrihet går väl ihop med tryck- och pressfrihet. Det ger starkare, mer kunskapsrika samhällen som är svårare att dupera och förleda.
Sverige tappar en placering från tredje till fjärde. Norge håller täten, före Finland och Danmark. Stater som Jamaica, nummer sex, och Costa Rica, nummer sju, tillhör de bästa sett till pressens frihet. Det är inte bara Norden och ytterligare några EU-medlemmar som kan ståta med detta.
Kartans svarta fläckar utgörs av hårdföra diktaturer. I Kina, Iran, Saudiarabien och Nordkorea ses fri journalistik och fri åsiktsbildning som samhällshot. Den som kritiskt granskar regimen gör det med livet och hälsan som insats.
Rankningen av världens stater är gjord före det att stora delar av världen lamslogs av coronavirusets spridning. Erik Halkjaer, ordförande för svenska Reportrar utan gränser, varnar för att situationen har förvärrats av detta (DN 21/4). Stater som Iran och Kina har försökt mörka siffror på den inhemska smittspridningen.
I stater som ständigt trampar på mänskliga rättigheter är detta föga förvånande. Vi bör med stor oro notera hur auktoritära statsledningar även i demokratier nyttjar makten till att censurera medier och attackera journalister. Det gäller inte bara typexemplet Ungern. Det gäller även Slovenien och Polen, Serbien, Brasilien och Filippinerna. Och i Vita husets USA, plats 45 totalt, sitter en president som dagligen attackerar och hetsar mot enskilda journalister och medier.