Börsnoteringen av Ant Group i november skulle bli världens största. Ant Group är förhållandevis okänd här i Sverige, men är alltså det finansbolag som kommit ur Jack Mas storbolag Alibaba. Det är ett företag som i sin tur enklast kan beskrivas som Kinas Amazon, en gigantisk e-handelsplattform som vanliga kineser använder för att köpa allt från böcker till elektronik på nätet.
Ant Group uppstod då Ma ville skapa en egen betallösning för dem som handlade på Alibaba, snart kompletterade man även med andra finansiella tjänster för bland annat e-handel. Ant Group utvecklades sedan till en egen jätte. Så stor att börsnoteringen alltså skulle blivit den största i världshistorien.
Men något hände. Noteringen sattes på paus utan förklaring. Kanske är det bara något mindre strul som ligger bakom, men kanske finns det en koppling till den kinesiska inrikespolitiken och den maktkamp som nu utspelas mellan landets politiker och dess tech-miljardärer.
Kina är en gigantisk marknad med en ung och teknologiintresserad befolkning. Det har gjort att landet fått en rad framgångsrika digitala bolag, som Alibaba och Tencnet. Samtidigt är Kina också en kommunistisk diktatur och enpartistat.
Kina vill gärna framstå som framgångsrikt och digitalt, men som kommunistisk stat vill man inte heller främja privata företag alltför mycket. Denna dynamik verkar ha skruvats upp ett varv.
Vicechefen för regeringens propagandadepartement Xu Lin gick nyligen ut på en konferens och uttalade sig om att ”digitaliseringen inte får försvaga partiets makt”, något han följde upp med ett uttalande om att ledarna för teknikbolagen måste visa ökad lojalitet till partiet. Kanske är det en slump att dessa uttalanden kommer samtidigt som Ant Groups notering pausades. Kanske finns det ett samband.
En sak kan man däremot konstatera: Kina är och förblir en kommunistisk stat. Många kinesiska bolag vill sätta sig själva i samma fack som de amerikanska och europeiska, som Google och Apple, men det finns en grundläggande skillnad. I väst går inte enskilda politiska partier in och kräver lojalitet av företagsledare, i Kina anses det rimligt.
Den som tror att det är möjligt att göra affärer med kinesiska bolag som om de vore vilka företag som helst, blundar för detta faktum. Inget företag i Kina kan köra för mycket sitt eget race. Partiet står alltid där i bakgrunden och har ett finger med i spelet. Ytterst är det kommunistpartiet som bestämmer och det tvekar inte att slå profiler som Jack Ma på fingrarna, om partiet ser det som att han glider för långt bort från den rätta läran.
Det här innebär givetvis inte att alla anställda vid alla kinesiska bolag ser sig själva som direkt lojala till kommunistpartiet, eller att de delar deras åsikter. Men partiet har en reell makt som inte går att förneka. Även om många kinesiska företag besitter stor kompetens och är duktiga på vad de gör, måste frågan om den kinesiska diktaturen och dess inflytande finnas med.
Detta får så klart följder även för den pågående diskussionen om huruvida ett bolag som Huawei borde få leverera utrustning till det svenska 5G-nätet, eller om vem som helst okritiskt kan använda appen Tiktok. Så länge den kinesiska diktaturen fortsätter kräva lojalitet av landets företag måste västvärlden fortsätta vara kritisk mot desamma.