Rubriken i torsdagens SN är skarp: Passagerarsiffror på Skavsta störtdyker.
Gulp!
Men nåja. Det hade varit anmärkningsvärt om skilsmässan mellan Skavsta och Ryanair inte hade märkts i passagerarstatistiken. Det irländska lågprisflyget har varit den dominerande aktören på flygplatsen under 2000-talet, trafiken har varit kärnan i Stockholm Skavstas tillväxt. Ryanair har självklart vunnit på det samarbetet – annars hade det tagit slut för länge sedan. Och flygplatsen i Nyköping har haft en stadig kund, om än något egensinnig, under många år.
Siffrorna för november visar att det märks att flygplatsen ställer om till livet efter Ryanair. Det ger en passagerartrafik i samma storlek som under pandemins november 2020. Det är långt ifrån de passagerarantal som gällde för november 2019.
Det är klart att detta svider.
I morgon är en annan dag. Ont, det är klart det gör ont när en relation tar slut. Sånt är livet. Det gäller att vara den som reser sig igen. Klockan är fem i tolv och tiden går.
Skavstas framtid avgörs utifrån det som nu följer och inte det som har varit. Flygbranschen har pressats hårt av pandemin och globala reserestriktioner. Den tiden är inte över än. Men söder om Stockholm finns en väl inarbetad flygplats som kan locka nya aktörer, även om det ofta börjar i det lilla. Se på hur Wizzair har växt under sin tid på Skavsta, stegvis men tydligt.
Flygets möjliga utveckling framöver påverkas inte bara av pandemins effekter utan också klimatutmaningens, där branschens omställningskraft kommer att prövas hårt. Vad en flygtrafik med allt större inslag av förnyelsebart bränsle och eldrift betyder för landets stora flygplatser vet vi inte, men väldigt lite blir nog som förr. Några lyckas, andra smalnar av eller stänger.
Samtidigt har frågan om flygplatsen Brommas framtid i Stockholm fått nytt bränsle i debatten. Moderaterna har sträckt ut en hand till regeringen – efter Miljöpartiets sorti – för att hitta en väg framåt om hur nedläggningen av Bromma flygplats ska matchas mot Arlandas framtida utbyggnad. Riksdagens två största partier söker något form av handslag. Utfallet av detta lär spela stor roll också för Skavstas del.
Ska hela Brommatrafiken flyttas till Arlanda? Eller har S och M en lyhördhet för Stockholm Skavstas potential som bidragande del i en sådan omvandling? Regeringens socialdemokratiska ministrar har tidigare varit mer än lovligt kallsinniga? Har Moderaterna förmågan att se något bortom Arlanda-centraliseringen i detta?
Ett stort ansvar vilar på nu dessa partiers sörmländska riksdagsledamöter. Framför allt gäller det Socialdemokraternas Sofia Amloh, från Nyköping, och Moderaternas Ann-Sofie Lifvenhage, från Gnesta. Utöver partiernas regionala och lokala regionråd och kommunalråd som också måste vara aktiva. Skavsta får inte blinkas bort – eller offras på centraliseringens altare, om man så vill.
Det finns många goda skäl att inte centralisera all civil flygtrafik i storstadsregionen till Arlanda. Utifrån ett säkerhetspolitiskt perspektiv är det onödigt riskfyllt att lägga alla ägg i en och samma korg. Utifrån ett transportpolitiskt perspektiv vore det närmast dumt att inte försöka dra nytta av de tillgänglighetseffekter som blir när järnvägssatsningen Ostlänken ändå dras nära Skavsta.
Skavstas i morgon ser inte ut som igår. Men ska utvecklingen stå stark krävs en hel del fingertoppkänsla från politikens sida och för bolagsledningens del en skarpsint blick för marknadskrafternas möjligheter.