I pandemins spår krävs fler insatser för barnen

Ett till två år må vara en kort tid i vuxenvärlden, men för barnen är det nästan en evighet.
Ett till två år må vara en kort tid i vuxenvärlden, men för barnen är det nästan en evighet.

Förlorade år för barn och unga sätter djupa spår. De långvariga skadliga effekterna behöver motverkas.

Ledare 15 juni 2021 21:00
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Pandemin har varit en utmaning för hela samhället. Barn och unga har utsatts för särskilda påfrestningar. Stängda skolor, distansundervisning och inställda idrotts- och fritidsaktiviteter har varit en drastisk följd av restriktionerna. För ett barns liv är det stora förändringar som riskerar att påverka hälsa såväl som utbildningsmässiga framtidsutsikter. 

En annan trend som kunnat skönjas under pandemiåret 2020 är att orosanmälningarna om barn ökat inom tandvården. Tandvårdspersonal har anmälningsskyldighet att anmäla till socialtjänsten om de misstänker att ett barn blir vanvårdat. I Region Stockholm ökade antalet årliga orosanmälningar från 470 till 720 från Folktandvården. Någon motsvarande statistik för Sörmland verkar inte finnas upprättad.

 

Irene Smedberg, tandvårds- och utvecklingschef på Folktandvården i Stockholm tror att ökningen beror på att Folktandvården 2019 valde att ändra utformningen i det andra påminnelsebreven i de fall ett barn inte skulle dyka upp vid den bokade tiden. I informationen till föräldrarna står det numera att Folktandvården kan göra en orosanmälan om barnet uteblir från sina tandvårdsbesök: ”Det här sätter sprutt på föräldrar som bara glömt, så vi får hit fler på besök och det gör också att vi själva vågar anmäla mer eftersom vi givit föräldrarna flera chanser att göra rätt” (TT 13/6).

Sandberg kan inte uttala sig om ökningen under 2020 kan bero på pandemin, men ökningen av orosanmälningar från Folktandvården sker onekligen samtidigt som flera andra larm kommit om barns utsatta situation under föregående år. I Bris årsrapport för 2020 beskrivs en markant ökning av samtal från barn som vittnar om ångest, konflikter och våld (9/3). Rapporten pekar framför allt på en minskning av skyddsfaktorer så som trygga sociala sammanhang utanför hemmet. Den sociala distanseringen har ökat risken för familjekonflikter, samt våld i hemmet, särskilt då det blivit svårare för barn att hålla sig borta från hemmiljön. Bris samtal med barn om psykiskt våld har ökat med 32 procent sedan 2019, samt 28 procent för samtal om fysiskt våld. 

 

En liknande dyster bild målas upp av Rädda Barnen i sin rapport ”1 år med pandemi – konsekvenser för barn och framtida risker”. De barn som redan var utsatta tidigare har drabbats hårdast av pandemins konsekvenser. Det gäller både på kort och lång sikt. Psykisk och fysisk hälsa försämras i takt med att den digitala undervisningen fortskrider, vilket riskerar att sätta djupa spår i barn och ungas utbildningskunskaper. Rädda Barnen understryker även hur socioekonomisk bakgrund riskerar att förvärra klyftorna ytterligare.

Medan vuxenvärlden lagt allt fokus på att stoppa smittspridningen har barnen fått betala ett högt pris till följd av pandemins konsekvenser. När Sverige liksom världen öppnar samhället igen gäller det att inte blint tro att alla problem är lösta. 2020 och än så länge halva 2021 är och kommer att förbli förlorade år för barn och unga. Det är förlorad tid i form av utbildning, idrott och social utveckling som är mycket svår att ersätta. 

Det är avgörande att regering och riksdag nu skapar skarpa insatser för att stärka och hjälpa Sveriges barn i takt med att smittspridningen går ner. Ett till två år må vara en kort tid i vuxenvärlden, men för barnen är det nästan en evighet, inte minst avseende de långvariga effekterna.

Ämnen du kan följa