Karina Josevski var ordförande i kultur- och fritidsnämnden under förra mandatperioden.
Miljöpartiet i Nyköping är upprört. De lokala Moderaterna är, rimligen, mer nöjda. När Karina Josevski lämnade MP i början av året var upprördheten mer begränsad hos de tidigare partikamraterna. ”Hon har rätt att sitta kvar”, konstaterade gruppledaren Marco Venegas (MP) men uttryckte en önskan om att hon skulle lämna sin plats till partiet (SN 5/2).
Josevski var ordförande i kultur- och fritidsnämnden under förra mandatperioden, men hade varit med ganska länge inom Miljöpartiet.
Det var då. Nu har hon gått med i Moderaterna och väljer att behålla sin folkvalda plats.
Ansvarslöst! dundrar Björn Åslund, sekreterare i MP i Nyköping. För ett parti med ett fåtal mandat är det självklart ett stort avbräck att förlora en företrädare, utan att ha makten att kunna ersätta denna med en annan partikollega. Upprördheten är inte svår att förstå.
Josevski agerar utifrån att hon är folkvald som individ och personligen representerar sina väljare. Partiet anser att hennes plats inte bör användas för moderat bruk – utifrån en slags renhårighet mot väljarna.
Marco Venegas har själv bytt parti en gång i tiden, från Vänsterpartiet till Miljöpartiet. Även då var det liv i luckan på regionnivå. Han och Ann Berglund gjorde då som folkvalda det andra styret med regnbågskoalitionen i Landstinget Sörmland möjligt och bröt med V. Det var för nästan 20 år sedan. Venegas blev därefter Miljöpartist och Berglund gick med i Moderaterna. Det är gammalt groll, men värt att ha koll på. För partibyten är inte extremt sällsynta, men alltid känsliga.
Makten över mandatet finns hos den som har blivit vald av väljarna. Går det att fortsätta i ett annat parti och ändå göra sina väljare, främst de som har personkryssat, rättvisa? Det är i det här fallet upp till Karina Josevski.
För att stärka den egna partinyttan har många partier infört en kandidatförsäkran. Politikern intygar där ett antal saker och lovar att agera på ett visst sätt. Det är detta som MP nu pekar på och där Josevski ser det som att hennes partibyte från vilde till moderat inte längre påverkas av detta.
I det stora hela gör det ingen maktmässig skillnad i Nyköpingspolitiken. Socialdemokraterna och Moderaterna har redan en tydlig majoritet. Att Moderaterna inte vill försöka forma ett nytt styre med Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i det uppkomna läget, tål att noteras. Fast det är ingen skräll: avtal om makten är tunga grejer.
Den nakna, moraliska konflikten i det individuella fallet är däremot uppenbar. Den som kandiderar gör det personligen, men på en scen som bygger på parti och ideologisk hemvist, en innehållsdeklaration om man så vill. Vilket väger tyngst? Vad är mest renhårigt?
Svaret är upp till den personligt valda. Den ordningen bör vara kvar. Att byta till en ordning där varje mandat är ett partis och inte främst personligt, förändrar den grundläggande maktbalansen mellan partier och de folkvalda på ett sätt som de hittills har valt att undvika.