Körskolläraren Maria Gustafssons upprördhet över hur hennes elever drabbas i trafiken i Nyköping är lätt förstå. De flesta förare kan säkert erinra sig lägen som kan användas som exempel på detta. Om den hänsynslöshet som riktas mot hennes elever. Om hur ett begränsat tålamod, en hetsighet och framstressad ilska över att farten eller reaktionsmönstren inte är som det förväntade leder till ansvarslösa, korkade och ibland rent farliga beslut från förare som borde veta bättre.

Vissa situationer tar längre tid att lösa för den som inte är van vid att köra. Den insikten bör alla ha med sig. Även om det för många av oss är länge sedan vi tog körkort. Minnesbilderna av stressen i ovana trafiksituationer kanske har bleknat. Men den som inte visar respekt för övningsförares situation borde stanna hemma, få ett rödljus redan i garaget. 

Det ska sägas att det tutas väldigt sällan i svensk trafik, men ofta på en hyfsat rimlig grund. Men övningsföraren ska skolas av trafikläraren, inte av ilskna eller otåliga medtrafikanter. 

Det tål också – vid sidan om bilförarens självklara egenansvar för sitt beteende – att funderas på hur den rådande stadsplaneringstrenden påverkar. Utrymmet för vanlig fordonstrafik smalas medvetet av i våra tätorter. Att våga tänka mer balanserat, med respekt för olika vardagsbehov, behövs också. Om framkomlighet blir en lyxvara är det allt annat än bra.

Bilen är en del av det moderna, en bekvämlighet och en nödvändighet. De många, smidiga privatfordonen kommer inte att försvinna, vare sig i städer eller på landsbygd, men möjligen kommer de värsta avarterna av vårdslöst förarbeteende att minskas när fordonen blir självkörande. Men även en artificiell intelligens måste veta när det ska tutas, för säkerhetens skull.