Centerledaren Annie Lööfs jultal fokuserade på hur kampen mot smittan måste bli mer effektiv, samt att vägen ur krisen ställer stora krav på konstruktivitet och ansvarstagande. I intervjuerna efteråt fick hon i stället svara på många frågor om Europaparlamentarikern Fredrick Federleys avgång. Detta som följd av Federleys tidigare relation till en person som dömts för grov våldtäkt mot barn.
Det blev till en partiets kris i krisen som tagit all uppmärksamhet i flera veckors tid. Lööf var tydlig med att Federleys avgång var rätt, att hon var arg och besviken på det som hänt: "Fredrick vet vad jag tycker". Politiken är en förtroendebransch, förtroende är något som mäts i stunden.
Bortom debatten som ledde till Federleys avgång, kvarstår faktum att Centerpartiet har en nyckelroll i svensk politik. Lööfs parti förhandlar med regeringen, men är inte del av den. Talet präglades av det läget.
Kritiken mot regeringens hantering av smittskyddskrisen, där C varit med och gjort upp om flera större insatser, innehöll inte ord som skandal eller avgå. I stället kom krav på att ta ansvar, erkänna misstag och visa konstruktivitet för framtiden.
Hennes i talet framförda krav på munskydd inom äldrevården, nya åtgärder för social trygghet och stärkt stöd för vålds- och brottsutsatta kvinnor innanför det stängda samhällets dörrar, samt ett antal nya vettiga familjepolitiska reformer – visar på ämnen som lär komma upp i samtalen med regeringspartierna och Liberalerna.
Man kan fastna i eländesbeskrivningar, gå i lera och sörja, men det ger sällan något ljusare, mer hoppfullt. Det gröna, liberala anslaget i jultalet är att söka konstruktivitet och kreativitet. Att borsta av sig, bita ihop i motvind – och målmedvetet göra läget bättre – för egen del och för andra.