Varje gång partiet Liberalerna drar en lans för någon form av språktest blir det liv i luckan. Nu vill L "språktesta" barn med annat hemspråk än svenska och som inte går på förskola vid två års ålder (GP 9/8). Barnen som inte klarar testet ska puttas in i förskolans omsorg.
I efterdiskussionen har Liberalernas Jan Jönsson förklarat att förslaget inte ska ses som ett språktest, utan en förlängning av barnavårdens ordinarie bedömningar. Kravet från L är att införa en förskoleplikt för tvååringar med annat modersmål än svenska och som bedöms behöva mer språkträning i svenska.
Det är bra att uppmärksamma barns breda behov av språkutveckling och språkkunskaper. Men även som barn är vi individer. Vi utvecklas olika och varierande fort. Tvångsdelen i förslaget är auktoritär, inte genomtänkt.
Vår samhällsgemenskap kräver ett stort mått av medkänsla och lika stor ömsesidig respekt. Språket – i talad form och i skriven form – är nyckeln till många av samhällets finaste frukter. Inte minst när det kommer till egna fri- och rättigheter.
För den som har svårt att göra sig förstådd eller förstå vad som sägs eller skrivs, blir det en uppförsbacke på så många sätt: i skolan, på jobbet, i vården och i mötet med myndigheter. Det är bra att behärska ett språk, ännu bättre är att kunna flera. Och den som inte förstår det dominerande språket i samhället har en sämre utgångspunkt i många situationer.
Trots att det ligger i varje medborgares egenintresse att få bästa möjliga möjlighet att förstå och göra sig förstådd, är det frestande lätt att ur ett ovanifrånperspektiv låtsas som att ett tvång krävs för att lära andra människor att veta hut. Särskilt om de är invandrare. Om vi i stället utgår ifrån att människor vill sitt eget bästa – och det är påfallande vanligt – så bör barns språkkunskaper och språkförståelse kunna få ett mer konstruktivt fokus.
En del barn är pratkvarnar från tidig ålder, andra säger inte flaska på länge. Men barn mår bra av att möta varandra, de flesta lekar är kommunikation. Språkträning, lyssnande och lärande är viktigt för alla barns utveckling. Det förstår de allra flesta föräldrar om man tar sig tid att diskutera detta och det finns olika lösningar att tillgå. Öppna förskolor, exempelvis, ger utrymme för möten och umgängen som annars inte skulle blivit av, för den som har små barn hemma.
Som helhet krävs förstås att förskolor, öppna såväl som ordinarie, har möjlighet att möta det behovet. Att barnen får möta andra och, inte minst, övervägande språka på svenska i sina lekar. Det är inte så lätt att få till, utifrån en uppenbar boendesegregation och umgängesmönster, men det är eftersträvansvärt.
När valrörelsen är över finns all möjlighet att lyfta arbetet för att stärka alla barns språkträning, flerspråkiga såväl som enspråkiga. Med utrymme för de mer konstruktiva nyanser som med automatik går förlorade i polariserande valtider.