20 år är för ett barn en resa från födseln till första möjliga högskoleterminen. 20 år är en stor del av ett yrkesliv. I 20 år har jag nu varit politisk redaktör på Södermanlands Nyheter, ett kort, kort bloss i tiden.
När jag började på SN i april 2001 stod tvillingtornen i New York kvar. Anna Lindh var utrikesminister och det stora EU-mötet i Nyköping planerades för fullt. Göran Forssberg satt som kommunalråd i stadshuset och Catharina Håkansson Boman var chef för ledarsidan. SN ägdes av Centerpartiet och det fanns varken Facebook eller Twitter.
Jag kom till Nyköping från jobbet som allmänreporter på Värmlands Folkblad i Karlstad. När jag sade upp mig fick jag en kram av chefredaktören, tillika den socialdemokratiska ledarredaktören, Anita Sandell. "Jätteroligt", sade hon och lade till, med lite mer allvarlig ton: ”…men du vet att du aldrig kommer att kunna vända tillbaka”. Det var mer sant än jag trodde, då.
Vi lever i coronatider. De sociala kontakterna är hårt begränsade. Så 20 år på SN, det firar jag i det lilla, så här.
Ett liv i journalistiken består ju verkligen inte bara av stora rubriker. Men det ger många möten med bra och kloka människor, allt från engagerade läsare till makthavare, med medhåll och motargument. Det här skulle jag för allt i världen inte vilja ha ogjort.
Vad som sker de nästa 20 åren vågar jag inte sia om. Inget är ett faktum, allt är möjligt. Det är så det ska vara.
Mae West, skådespelerskan som jag citerade häromdagen levde 1893–1980. Att rätta faktafel är en del av jobbet. Ett av hennes citat är att allt som är värt att göra är värt att göra långsamt...
Tack för att du läser din morgontidning – och jag önskar dig en god, coronasäker påskhelg!