Att gå sin egen väg har konsekvenser. Det kostar på. Men för den som noga övervägt sitt vägval är det något som också får kosta.
När Centerpartiet i Oxelösund lämnade Allianssamarbetet var det följden av en längre tids diskussion om hur skillnaderna i synen på ett SD-samarbete skulle påverka fyrpartigemenskapen. Det var inget beslut som togs i hastigt vredesmod (SN 18/11). Däremot var det förstås något som varken Centerpartiet eller de tre kollegorna i Alliansen egentligen ville se. Precis som jag skrev i en tidigare ledare i ämnet, var det med vemod som relationen tog slut.
Nu har också bodelningen kommit på plats. Uppbrottet kostade C samtliga platser i nämnder och styrelser. Utrymmet för att bedriva politik och politisk påverkan i den kommunala vardagen minskar.
När samverkan hade avslutats var det enda rätta att också lämna de gemensamma posterna. Allt i politiken handlar inte om att vinna egna fördelar till varje pris, inte heller om att försvåra för andra. En central del handlar om att agera rimligt och resonabelt. Även om det ibland sker till egen nackdel. Stolarna må så vara, det dyra för alla fyra är att flera mandatperioders samarbete tar slut.
Valrörelsen i Oxelösund 2022 kommer att se annorlunda ut. De fyras gemensamma valkampanjer – ni minns säkert Nu målar vi om Oxelösund eller Oxelösund kan så mycket bättre – får inga efterföljare nästa år. I stället går C fram på egen hand, med egna krav. Treparti-alliansen kör sina.
Samtidigt ska man ha i minnet att Allianspartiernas sakpolitiska samsyn i många frågor inte har upphört. Det behövs ett ökat utrymme för nytänkande i kuststadens korridorer och ett politiskt mod att ta i problem, där decennier av rött styre har kört fast eller där osunda maktstrukturer behöver vädras ut.