Den svenska sommaren är redan här och därmed en ny, men ändå ack redan så etablerad tradition, nämligen några veckor av bekymrade föräldrar som försöker få sina barn och tonåringar att vara utomhus i stället för att sitta framför skärmarna. Det är såklart en sund tanke i sig, men faktum är att aktiviteterna på den där skärmen även kan ha ett värde utöver det underhållande tidsfördriv som många nog mest betraktar det som.
Faktum är att e-sport och gaming, spel på dator och mobil, ensam eller tillsammans i lag, är en kulturform som håller på att utvecklas till en av Sveriges största nya industrier. Företag som utvecklar nya spel, som Stillfront och Embracer, har vuxit sig stora på börsen och Sverige har ovanligt många framgångsrika utvecklare. Globalt omsätter denna industri nu mer än Hollywood och är fullt jämförbar med film/tv och musik vad gäller storlek och inflyttande.
Tack vare den starka positionen som svenska spel och spelföretag har på den internationella arenan så finns det god potential att fortsätta utveckla oss som ett land i framkant för gaming-industrin. Att få hit något av de stora mästerskapen för e-sport, när lag tävlar mot varandra i vissa spel inför publik, skulle vara en del i detta. Därför var det en stor sak när Sverige skulle få arrangera The International, en av de viktigaste tävlingarna i spelet Dota 2 som arrangerats sedan 2011, där 18 lag tävlar om en prispott på flera miljoner dollar. Den skulle första ha arrangerats i Stockholm sommaren 2020 men blev i stället framflyttad till i år på grund av pandemin. Det är en populär tävling, som hade gett både uppmärksamhet och publik och som bar sig själv ekonomiskt, till skillnad från många andra stora sportarrangemang.
The International hade varit möjlig att genomföra med nuvarande pandemirestriktioner, om än med lite mindre sittande publik. Förutsatt att det hade varit klassat just som ett idrottsarrangemang. Här kommer den märkliga omständighet in som nu gör att tävlingen inte kan arrangeras i Sverige. Problemet är nämligen att det i Sverige avgörs vad som klassas som en idrott och inte, genom att förbundet som utövar sporten ansöker om medlemskap i organisationen Riksidrottsförbundet. Det är inte någon statlig myndighet utan en fristående aktör. Ändå är det RF:s bedömning, och därmed dess åsikter om en verksamhet, som avgör om denna verksamhet ska klassas som idrott eller inte. I fallet med e-sport så innebär denna uteblivna klassificering att e-sport inte bedöms som en idrottstävling, vilket gör att arrangemanget då får hårdare regler. Exempelvis när deltagarna i tävlingen behöver få inresevisum till landet.
Regeringen hade kunnat motverka detta genom att utfärda visum separat, men de duckar med anledning av pandemin. Det finns det kanske mer eller mindre bra anledning att göra, men hela affären är högst beklaglig och rätt pinsam eftersom den visar hur en organisation, och deras förutfattade meningar om vad som är sport och inte sport, kan få så här stora konsekvenser.
Den svenska idrottsrörelsen borde se över sina egna fördomar om e-sport och hur det påverkar dess bedömning av rörelsen. Men framför allt är det orimligt att en fristående organisation får ett så stort inflyttande över vad som faktiskt kan sägas vara juridiska bedömningar av hur staten Sverige ska behandla ett arrangemang och en organisation.
Sverige borde kunna arrangera The International, oavsett vad Riksidrottsförbundet tycker. Det är beklagligt att vi nu missar den chansen.