Få stadsplaneringsfrågor i Nyköping har tagit så mycket utrymme som tillfarten och utfarten från den växande stadsdelen Arnö. Det har onekligen hård konkurrens med exploateringen av Åkroken – med dess massiva debatt – och möjligen även det som brukar kallas Hamnvägens förlängning – en ny överfart över TGOJ-banan från Nyköpings hamn sett mot Idbäcken.

Arnö Strandväg var en laddad debatt redan när jag flyttade hit 2001 – och trots att just den trafiklösningen såg ut att definitivt avfärdas av regeringen för cirka tio år sedan, poppar ämnet upp igen med jämna mellanrum. Någon lösning på hur trafiktrycket på Örstigsleden ska kunna avlastas finns fortfarande inte lätt till hands (SN 28/10). I takt med att bostadsbyggandet ökar också nära Arnöleden – och med det kraven på ytterligare trafikbegränsingar – lär frågan inte försvinna.

Detta Arnö som en gång var ett jordbrukslandskap inom Arnö fideikommiss köptes till stor del av Nyköpings stad i slutet av 1960-talet, blir allt mer en del av Nyköping tätort, med stadsfjärden som vattenspegel. I slutet av 2017 var invånarantalet nästan 4300 personer, enligt SCB:s statistik. Det är 1000 fler än 1990.

För att undvika allt kraftigare växtvärk behöver Arnö växa med omsorg. Då kan inte frågan om hur fler boende än i dag ska kunna ta sig in och ut från området på högtrafikerade tider, undvikas. Samtidigt gäller det att inte fastna i striden om en Arnö Strandväg eller inte. 

Det går att tänka sig andra åtgärder som ökar tillgängligheten, en extra passage över TGOJ-järnvägen ut på Oxelösundsvägen exempelvis, för att minska den trafik som försöker ta sig genom centrum. En annan tanke är en transportled över vattnet, vid Linudden och Örstig eller från Strandstuviksvägen över mot Brandholmen. Alla med sina problem. Det finns till synes varken enkla eller billiga lösningar, men alltmer nödvändiga.