Sedan år 1974 innehåller den svenska Regeringsformen ett helt kapitel om grundläggande fri- och rättigheter. För det svenska rättssystemet var det vid den tiden främmande med den typen av rättighetskatalog, där medborgarna tillförsäkras rättigheter som kan åberopas i domstol, medan det var förekommande sedan länge i många andra länder. Samarbetet inom ramen för Europarådet har även folkrättsligt bundit Sverige till Europakonventionen, vilken har status som svensk lag sedan den införlivades år 1995.
Det finns alltså ett gediget regelverk som kan åberopas av individen för att kräva ut dennes rättigheter gentemot staten. Sedan 2018 kan individer få kompensation för överträdelse av rättigheterna i Europakonventionen. Denna möjlighet till skadestånd infördes för att uppfylla Sveriges folkrättsliga förpliktelser att ha nationella effektiva rättsmedel. I nuläget finns inte samma lagstadgade möjlighet att få skadestånd vid överträdelse av rättigheterna i Regeringsformen. Dock har Högsta Domstolen slagit fast att en sådan rätt till skadestånd finns.
Det är inte rimligt att det för medborgarna framstår som mindre fördelaktigt att åberopa regeringsformen än Europakonventionen. I syfte att tydliggöra reglerna för medborgarna samt stärka den svenska rättighetskatalogens legitimitet bör den utredning om grundlagsskadestånd som presenterades i augusti år 2020 genomföras snarast möjligt.
Ytterligare en åtgärd för att stärka individens rätt mot staten är att se över reglerna kring förvaltningsrättsliga processer, där den ena parten är en myndighet. En person som överklagar ett felaktigt myndighetsbeslut till förvaltningsrätten tar en stor ekonomisk risk, eftersom huvudregeln är att parterna får stå för sina egna rättegångskostnader oavsett utgång. Det allra vanligaste är att hemförsäkringens rättsskydd inte täcker sådana kostnader. Individen hamnar här i ett underläge gentemot staten. Detta leder till att den enskilde drar sig för att över huvud taget ta tillvara sina rättigheter och väcka talan i förvaltningsrättsliga ärenden.
År 2015 prövades ett fall där Högsta Domstolen uttryckte att rättsläget bör ändras i detta avseende till förmån för den enskilde, mot bakgrund av Europakonventionens krav på rätt till en rättvis rättegång. Ytterligare ett annat fall, som drivs av Centrum för rättvisa, är uppe till prövning i Högsta förvaltningsdomstolen där frågan är om en enskild kan få ersättning för rättegångskostnader i ett mål där Skatteverket är motpart. För att ytterligare stärka individens rättighetsskydd bör reglerna förändras så att den enskilde kan få ersättning för rättegångskostnader vid vinst mot det allmänna i förvaltningsmål. Det skulle inte bara öka möjligheterna att driva process i förvaltningsdomstol, utan även motivera god och effektiv myndighetsutövning i svensk offentlig förvaltning.
Det är skillnad mellan rättigheter på pappret och rättigheter i realiteten. För att rättighetsskyddet ska vara så effektivt som möjligt måste individen kunna få rimlig ekonomisk ersättning för den skada man lidit till följd av en rättighetskränkning. Dessutom måste styrkeförhållanden mellan individ och stat utjämnas i mål där det allmänna har gjort fel. Annars tjänar rättigheterna ingenting till.