SN:s intervju med Trosas Johan Sandlund är värd att läsa. Att fira 20 år som kommunchef på en plats är en bedrift. För rollen är utsatt och den har många mätpunkter. Men personkemi och resultat är två tungt vägande inslag för hur det går,  det ena utan det andra slutar ofta i att chefen byts ut.

Där Johan Sandlund talar om hur han och kommunalrådet Daniel Portnoff ses som ett radarpar, sätter han fingret på hur det fungerar och varför. 

Det är en tillräckligt framgångsrik ordning, baserat på personkemi och resultat. 

Risken med att sitta på en stol länge är bekvämlighet och stagnation, att det blir som det är. Att sitta nöjd leder lätt till att det blundas för förändringsbehov, inklusive hur man själv agerar.

För alla som har ett uppdrag under lång tid är detta en ständig risk. Jag var bra igår och alltså är jag bra idag. Det är ett vanligt självbedrägeri.

Johan Sandlund har varit Trosas kommunchef så länge att han sett långvariga kollegor komma och gå. 

Det är en bedrift, hatten av!

Det må vara i en välmående kommun med god ordning men hänger på tillräckligt nöjda medborgare och respekt i organisationen.

Kommunchefen måste ha ägarens förtroende. De folkvalda företräder ägaren, kommuninvånarna. Kommunstyrelsens ordförande gör bedömningen. 

Trosa har haft en sammanhållen politisk ledning sedan 2006. Det spelar in. Om resultaten, alltså kvaliteten i kommunens verksamheter och politikernas förväntningar, sammanfaller. Oroliga politiker har kort tålamod. 

Risken med samma ledarskap och samma sorts maktutövning är det blir till ett starke man-system. Inte minst i offentlig verksamhet, som är starkt regelburen, är detta på allvar. 

Hos starke man etableras "genvägar" till storchefen inom organisationen för att få som man vill, medan andra får stå i kö. 

Så illa är det inte i Trosa. Trots två decennier av Daniel och Johan. Men att vara ödmjuk inför faran är en nödvändig del av ett hållbart ledarskap, sådant som gör andra bättre. 
För varje år som går desto tydligare blir den utmaningen. Historien spelar förstås roll, men den garanterar inget. 

Politiker petar kommunchefer, väljare petar politiker. Ingen är älskad av alla, men hållbarhet i ledarskap handlar om att bli respekterad för de vägval som görs, dag efter dag. 

Ingen chef är därför egentligen bättre än sitt senaste beslut. Ett år i rollen eller tjugo, det spelar liten roll. 

Det låter klyschigt, men är egentligen vettigt. Det innebär inte att allt görs perfekt, tvärtom, ett bra ledarskap förmår att erkänna fel och göra rätt utifrån detta.

Och ja, du har säkert redan tänkt detta: ingen skribent är bättre än sin senaste text.