Vi berĂ€ttar i SN om det misstĂ€nkta mordet pĂ„ en kvinna i VagnhĂ€rad. Det Ă€r en fruktansvĂ€rd verklighetsbild. Ăven med detaljerna avskalade, gör det ont att lĂ€sa. Snart börjar rĂ€ttegĂ„ngen. Ănnu en process i det som kallas vĂ„ld i nĂ€ra relationer ska prövas rĂ€ttsligt och ansvar ska utdömas.
VÄldet inom nÀra relationer skördar liv, gÄng pÄ gÄng, Är efter Är. NÀstan alltid Àr det en kvinna. Ofta har det funnits varningssignaler, ibland till och med olika former av samhÀllsingripanden. Men utan att det har rÀckt till.
Under mars mÄnad i Är dödades sex kvinnor i Sverige. I samtliga fall var den misstÀnkta förövaren en man som kvinnan haft nÄgon form av relation med. LÀs det igen: bara i mars, en mÄnad under detta Är. Det Àr extremt. Under förra Äret konstaterades, enligt Brottsförebyggande rÄdets statistik, tio fall av dödligt vÄld dÀr offret och förövaren hade en parrelation.
Detta vÄld Àr en skam för vÄrt land. Den trygghet som vi pÄstÄr Àr prioriterad i det moderna Sverige, har stora hÄl och revor. Alla fÄr inte del av den tryggheten. Vi vet ocksÄ var en tydlig del av problemen och förövarna finns: i hemmet eller nÀra det.
Det Àr ingen brist pÄ myndigheter och institutioner som ska arbeta mot vÄld i nÀra relationer: Polisen, à klagarmyndigheten, Socialstyrelsen, JÀmstÀlldhetsmyndigheten, Nationellt centrum för kvinnofrid, regionernas sjukvÄrd, lÀnsstyrelser och kommuner.
Efter den mörka mĂ„naden mars gick tre ministrar â justitieminister Gunnar Strömmer (M), jĂ€mstĂ€lldhetsminister Paulina Brandberg (L) och socialtjĂ€nstminister Camilla Waltersson Grönvall (M) â ut och lovade ett âstĂ€rkt arbete mot mĂ€ns vĂ„ld mot kvinnorâ.
Under 90-talet och större delen av 00-talet lÄg antalet fall av dödligt vÄld i nÀra relation i snitt pÄ 20 fall per Är. Efter 2008 minskade detta till 16 fall per Är fram till 2017. DÀrefter har det varit nÄgot lÀgre tal fram till 2023.
Det var alltsÄ vÀrre förr, men det mÄste göras mer framöver. Fler liv mÄste rÀddas, fler vÄldsamma och destruktiva relationer upptÀckas och ageras mot tidigt. Det rÀcker inte med att mana pÄ för hur viktigt det Àr att lÀmna relationen redan efter första slaget eller ett hotfullt kontrollerande beteende. SamhÀllets skyddsnÀt ska vara aktivt.
Att agera mer kraftfullt mot den som utövar vÄld framstÄr som betydligt svÄrare. Trots att detta borde vara minst lika effektivt.
Psykisk misshandel ska vara ett brott. Kontrollerande beteenden som Ă€r tydliga varningsflaggor behöver kriminaliseras. Möjligheterna att agera med kraft behöver bli mer pricksĂ€kra. Ăven dĂ€r det pĂ„ ett bryskt sĂ€tt kliver in i privatlivets sfĂ€r â i stĂ€dade hem sĂ„vĂ€l som i mer kaotiska. Det dödliga vĂ„ldet Ă€r bara toppen pĂ„ ett isberg av vĂ„ld, dĂ€r kvinnors liv â och en del mĂ€ns â i Ă„ratal prĂ€glas av skrĂ€ck, slag och förnedring.
Budskapet Inte en kvinna till, mÄste betyda nÄgot.