Det blev ett himla liv när en familjebild från det brittiska hovet visade sig vara manipulerad. Av hovet självt – och det på ett så pass uppenbart, amatörmässigt sätt att det var pinsamt.

Samtidigt är det ju bra att fusk, i den mån vi kan kalla det så, inte passerar obemärkt. Även om förskönande, detaljförändrande av bilder är något som görs ständigt i våra sociala medier, med filter som förändrar både färg, ton och intryck. 

Grundproblemet i den brittiska hovhistorien var att Kate Middleton, gift med den brittiske tronföljaren, hade varit borta länge från offentlighetens ljus efter en sjukhusvistelse. I Storbritannien är besattheten med kungahusets inre och yttre liv mycket större än det vi har i Sverige. Även om kronprinsessan Victorias bilder från familjens sportlov säkert skulle dra lite klick. 

Familjebilden från Windsor skulle visa på goda värden, en mor och hennes barn i en ”vardaglig” situation, sådant som många tar för eget bruk. Något äkta och genuint. Få av oss får däremot bilden vidarebefordrad via nyhetsbyråer världen över. Det blev till rena kaoskometen. 

Intresset för prinsessans hälsa vek blixtsnabbt undan för vad som gjorts med själva fotot, alla detaljer synades, allt som kunde framstå som konstigt gjorde det. Kort sagt, en PR-katastrof. Kate Middleton fick stå främst i en officiell ursäkt om att hon hade pillat lite med bilden i ett fotobehandlingsprogram. Om det är sant och faktiskt är hennes hantverk går inte att fastställa, men det kan ju vara så. Det faktiska nyhetsvärdet är begränsat, pilla med hemmabilder gör många.

Den stora frågan handlar i stället om bilden som sanningsbärare, budskap. Vi har länge utgått från att bildbevis är trovärdigt, eftersom det har varit svårt att fuska med. Så är det inte längre. Bilder är lätta att förfalska och förvrida. De går skapa utan det finns något faktiskt som avbildas. 

Vi ser alltfler programvaror som ”gör” foton på beställning. Bildgeneratorer som Midjourney, DaVinci och Shutterstock blir alltmer avancerade, allt svårare att genomskåda. Även i form av video och rörligt material. Röster och tal kan skapas och synkroniseras med förfalskade filmsnuttar. Det här är mumma för den som vill skapa illusioner, kontroverser eller aktivt smutskasta. 

Vi riskerar att få ett vardagssamhälle där vi aldrig kan tro på det vi ser eller lita på det vi hör – om vi inte är just där och då. Det formar en större problematik än vi anar. Så mycket söndras och sargas. Det vi kan beskriva som tillit i det moderna samhället bygger på att vi kan förhålla oss till samma verklighet, utifrån grundlagda och gemensamma fakta. Därför drogs bilden från Windsor tillbaka, men det stora problemet är kvar. Hur säkrar vi bilder som går att lita på?