Nyköpingsprofilen Pelle Nilssons (1923-2008) fina skyltsamling har ett specifikt lokalt värde. Inte tu tal om annat. Mer än en av oss har gått runt och tittat på dessa minnesbilder av en handel och ett stadsutbud i en tid som en gång var. Själva handelsbodsinteriören är charmig och hela samlingen bjuder på kulturhistoria, och kanhända även lite pilsnerfilm på ett positivt sätt.
Få lär misstycka om skyltsamlingen kunde bli kvar i Nyköping. Den har tagits väl om hand av familjen Åström och företaget Svenska kulturpärlor. Som ägare har de självklart också full förfoganderätt över innehållet. Fredrik Åström har dessutom en egen samling, från perioden 1880–1950, som inte heller den går av för hackor.
Tiderna är som de är. Att driva företag inom konferens- och turismsektorn är i den sociala distanseringens tid allt annat än lätt. Det är ett av de näringslivsområden som har betalat ett mycket högt pris för samhällets omfattande smittskyddsåtgärder. Att Svenska kulturpärlor behöver sälja ett par av sina fastigheter, varav en är Pelle Lusthus, är inte förvånande. Därmed blir samlingen också ”hemlös”. Tanken är att den därför ska flytta till Dufveholms herrgård utanför Katrineholm.
Det smärtar i många lokala hjärtan. Både Nyköpings hembygdsförening och Södra Sörmlands Industrihistoriska förening har engagerat sig i frågan. Kanske finns det en lösning som både tilltalar ägaren och de ideella krafter som nu har engagerat sig?
Det lär krävas idékraft och kreativitet, men det måste också till ett mått av fyrkantig realism. Det kostar att kunna ha kvar skyltarna i Nyköping. Att vårda, värna och upprätthålla samlingar är aldrig gratis. Vilka tar i så fall notan?