Liberalerna fick ta plats i Ulf Kristerssons tilltänkta regering i utbyte mot att de inte är så liberala. Det blev uppenbart med den uppgörelse som de fyra partierna presenterade före Moderatledarens möte med talmannen på fredagen. Ingen skräll, men det tål att noteras.
Det blir en trepartiregering med Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Sverigedemokraterna får ett eget kansli i Rosenbad, men inga ministerposter. KD och, framför allt, SD har gett upp motståndet mot att låta L ingå i regeringen. I gengäld har L fått betala den notan genom att bejaka kompispartiernas mer anti-liberala sakpolitik.
Så funkar kohandel. Det är inte ett liberalt präglat och hoppfullt Sverige för alla som den här regeringen vill se. Det var inte heller det som dessa partier gick till val på. Det var främst att kasta ut Socialdemokraterna från regeringskansliet samt... ja, allmänt hårdare tag. Och det blir det.
SD har fått vad partiet främst ville ha, förutom regeringspositioner. Genom att stå utanför har partiet kunnat säkra att det egna invandringsmotståndet formar den förenande faktorn för samarbetet. Det tar stort utrymme i det som har förhandlats, men var nog inte så svårt att sälja in.
M har under en längre tid tonat led sina liberala värden. KD hade en gång givna socialliberala övertygelser, men inte längre. Under flera års tid har dessa partier aktivt sänkt trösklarna till SD:s syn på invandring och invandrare, KD-ledaren Ebba Busch och Ulf Kristersson (M) har skaffat rymliga samveten inför hur detta kommer att slå mot enskilda individer. Om vindarna vänder i liberal riktning framöver är det SD som förlorar mest.
Läget är svårare för Liberalerna och det märks. På partiledaren Johan Persson lät det som en seger att det finns en asylrätt kvar i Sverige. Till detta kommer annat, exempelvis inte särskilt liberalt färgad sakpolitik som visitationszoner. Ett mer auktoritärt batongsamhälle är inget liberalt ideal.
Samtidigt finns det andra förändringar som lär få brett stöd i riksdagen, exempelvis tullens mer brottsbekämpande uppdrag och utbyggd laddinfrastruktur för elfordon. Allt är inte konflikt mellan regering och opposition. Det finns inte minst ytor på andra ämnesområden än de som specifikt listats inom överenskommelsen, däribland landbygdsutveckling.
Tidökvartetten har skrivit in sig, utfallet är däremot inte givet. Detaljerade uppgörelser om vad som ska ske under en fyraårsperiod är helt avhängiga av den övriga samhällsutvecklingen. Januariavtalet, som slöts 2018/19 mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna, innehöll inget om två år av omfattande samhällspåverkande pandemirestriktioner. Ändå kom det att dominera vardagspolitiken under halva mandatperioden.
Även de mest detaljerade kravspecifikationer kan alltså visa sig omöjliga, orimliga eller onödiga sett till hur annat förändras. Vardagen är sällan eller aldrig en regerings fogliga tjänare.