Samtidigt följs både de inhemska och utländska investeringarna i landet av ökad politisk och ekonomisk repression i kommunistregimens namn. Allt fler har därför börjat ställa sig århundradets fråga: har det ekonomiska undret börjat tappa sin glöd?
Det är åtminstone en tendens som börjat skönjas inom det internationella näringslivet. Den kinesiska staten har återkommande saboterat investeringar i miljardbeloppsklassen (TT 1/8). Investeringshindren har främst riktats mot de större techbolagen som ser affärssamverkan över nationsgränserna som en förutsättning för tillväxt och expansion. Nyligen beslutade Kina att förbjuda utländska investeringar i den inhemska utbildningsbranschen, vilket gravt försvårat för de techbolag som ofta är noterade vid utländska börser.
Tidigare i sommar genomförde kinesiska myndigheter, med hänvisning till konkurrenslagstiftningen, tillslag mot näthandelsbolaget Alibaba och konglomeratet Tencent. Den senare är bland annat via sitt dotterbolag Tencent Music en konkurrent till svenska Spotify. Alibaba tvingades betala rekordböter, medan Tencent tvingades ge upp exklusiva musikrättigheter. Omvärlden betraktar den senaste tidens repression som rent kontraproduktiv för den kinesiska ekonomin, eftersom det är techbolagen som driver ekonomin framåt och in i framtiden. Den teknologiska kapplöpningen mellan Kina och USA är ett faktum, så varför försvåra för det kinesiska techundret?
För västvärlden betraktas den politiska slutenheten som ogenomtänkt, men det är knappast i otakt med kommunistdiktaturens melodi. Tvärtom har de repressiva besluten en logisk grund utifrån regimens andra huvudprioritering: kontroll. Hungern efter ekonomisk tillväxt växer sig aldrig större än kommunistdiktaturens aptit för politisk kontroll över det utländska ägandet eller inhemska företag.
På så sätt har de senaste händelserna synliggjort partisystemets svagaste punkt: det politiska godtycket. Till skillnad från i en demokratisk rättsstat, där den politiska och legala förutsägbarheten ofta är mycket hög, finns i stället en inbyggd osäkerhet i de auktoritära staternas näringsliv. För utländska investerare är risken som förknippas med en direktinvestering i Kina helt beroende av välvilja från den styrande eliten. Det är en erfarenhet som kinesiska techjättar, men även svenska bolag som H&M, fått lära sig den hårda vägen under de senaste åren.
I dagens globaliserade värld är de politiska förutsättningarna viktigare än någonsin för att bolag ska våga verka och växa. Det är en svårnavigerad verklighet för såväl inhemska som utländska investerare vars konsekvenser sätter den kinesiska ekonomins framtid i gungning. Den teknologiska kapplöpningen mellan öst och väst har tagit fart på allvar. Kina må ha många briljanta entreprenörer, men chansen att nå framgång försvåras avsevärt när regimen gång på gång sätter käppar i hjulet för näringslivet. För Kinas del kan det politiska systemfelet bli dess fall.